Dag 1, 8:e januari

Klockan 14:00 lämnade taxin mitt hem. Ricardo och Jennie plockades upp på vägen till Malmö Centralstation. En kort tågresa innan Kastrup. Mängden mätutrustning som vi hade med oss gjorde att vi fick betala för två stora extra väskor, 410 dkr. per väska. Flygresan till Paris gick bra. Resan mellan Paris och Johannesburg var med en Airbus 380, dvs. ett löjligt stort plan.  Fransmännen hade dock enorma problem med att stoppa in våra väskor i bagageutrymmet vilket gjorde att vi blev ungefär två och en halv timme sena från Paris.

 

Kastrup vid incheckningen

Dag 2, 9:e januari

Naturligtvis fick förseningen i Paris konsekvenser i Johannesburg. Vi kom precis med planet till Maputo. Som vi misstänkte gjorde inte våra väskor det. Vi fick därför vår första lektion i att vänta. Eftersom vi hade kommit sist i kön till ”försvunnet-bagage-tanten” fick vi vänta i en och en halv timme innan de andra kanske åtta personerna hade beskrivet sina väskor och gjort en anmälan. Det gick ju inte precis snabbt. Allt väl till slut, väskorna skulle komma dagen efter.

Luis stod och väntade på oss. Jättekul att se honom igen. Han körde oss från flygplatsen förbi sitt hus fram till vår lägenhet. Ett kanonställe verkligen. Tydligen betyder enrumslägenhet 3 rum med kök och toalett. Perfekt för oss, jag och Ricardo har vars sitt rum och Joao får ta vardagsrummet. Här finns gått om plats att at emot gäster. I vår etta!

Efter att vi beslutat oss för att ta lägenheten tog Luis oss på en rundresa genom Maputo. Vad kan man säga mer än fantastiskt. Längs bilturen kunde vi se såväl barn som lekte vid vattenkanten på bäcken som rann förbi, vakter med automatvapen samt en kvinna som bar sina tillhörigheter på huvudet. Det kändes som om det var en specialuppsatt föreställning enbart för oss. Efter en kort sightseeing längs Maputo Bay tog vi oss till en restaurang. Krabbgryta, vad det nu hette, fick det bli. Till det en, eller ett par, Laurentina, Preta. Efter det körde Luis oss hem till sin lägenhet där vi träffade hans fru Julietta samt barnen Hugo och Dani. Även här drack vi ett par Laurentina Preta. Luis följde oss de ungefär 100 meterna som det var hem till oss. När vi skiljdes åt sa Luis till Ricardo att vi skulle låsa gallerdörren inifrån i vår lägenhet. Tydligen var det bäst så. Av någon anledning tyckte Luis att det var bäst att säga detta till Ricardo, inte till svensken, han skulle kanske inte kunna sova. Mycket trötta efter alla dagens intryck summerade vi dagen.

Det mesta hade gått väl och jag har lärt mig ett nytt ord på portugisiska: preta-svart.

  Ricardo väntar på att få rapportera de sak

Jag diskuterar med Luis hemma i hans vardagsrum

Utsikt från Köksfönstret. Observera hur grödorna blandas för bästa resultat.

Dag 3, 10:e januari

Vaknade efter en varm natt. Ingen luftkonditionering. Luis hämtade oss på morgonen för att visa vart universitetet ligger. På vägen fick vi syn på en kameleont. Väl på universitetet fick vi fatt på internet. Vi gick igenom planerna för vad som skall byggas samt hur det skall göras. Lunchen åt vi på den lokala restaurangen. Tyvärr finns det bara en rätt som inte innehåller kött. Lyckligtvis är det en bra grillad fisk. Efter lunchen körde vi till flygplatsen för att hämta bagaget som kommit. Tullen hade synpunkter på innehållet. Ricardo var snabb med att berätta för tulltjänstemannen att det var grejor som skulle till en av professorerna på universitetet. Vi fick igenom allt. Efter det gjorde vi ett antal misslyckade försök att ta ut pengar. Det visade sig vara svårt att ta ut pengar med ett MasterCard. Slutligen, åttonde försöket, så lyckades vi få fatt i pengar. Med pengar på fickan gick vi direkt och storhandlade. Nu finns det öl, vin, chips och lite ost i vår kyl. Luis körde oss efter det ut till stranden. Längst vägen grillades det massvis med mat. Längst ute, långt ute, där det knappt fanns en väg låg fiskeläget. Hundratals människor trängdes om att få köpa och sälja fisken. Konstigt nog fiskade de med små primitiva båtar. Undrar varför de inte skaffar stora trålar som effektivt kan sopa rent havet på ett par år?

Senare på kvällen gick jag och Ricardo ut för att hitta en restaurang. För första gången var vi ensamma, i Maputo. Någon restaurang hittade vi inte men det regnade mycket. Vi nöjde oss tillslut med den lokala restaurangen igen, grillad fisk blev det. Slutligen en välbehövd dusch och en Laurentina clara, dvs. ljus.

Kamelont utanför huset

Barn som leker utanför den lokala restaurangen

Den halvt obefintliga vägen till fiskmarknaden

  Fiske

Nästa generations fiskare

Dag 4, 11 januari

Hämtade Joao på morgonen. Han hade klippt sig! Kul att träffas. Vi stack till VVS-affären för att leta efter rördetaljer. Tyvärr fanns det inga kopparrör, enbart järn, som rostar, och plast som kanske inte skulle klara temperaturen. Vi kollar ett nytt ställe imorgon. Sen var det lunch. Tyvärr blev det samma fisk igen. Snart räcker det. Efter det gick vi till universitetet. Professor Goamba BoaVentura kunde tyvärr inte komma eftersom han åkt till Syd-Afrika. Vi skall träffa honom nästa dag istället. Jobbdagen slutade med att vi fixade internet, 1300 kronor per månad. Men vad är alternativet? När jobbdagen tog slut gick vi en promenad innan vi åt middag. Aningen tidigt tyckte Joao och Luis. Jag och Ricardo var dock grymt hungriga.

Sopletare

Fotbollslektion

Dag 5, 12 januari

Vi började dagen med att åka till en VVS-affär. Vi lyckades hitta det mesta, tank, rör och kopplingar. Priserna var ungefär vad vi räknat med så vi håller budgeten. Det är verkligen kanon att ha Joao och Ricardo som snackar. Utan dem hade projektet sett annorlunda ut. Senare på dagen träffade vi en representant för ett solenergiföretag. Tyvärr hade de inga passande produkter. Vi kommer att nöja oss med produkterna från VVS-affären.

Inköp av material

  Hårt arbetande portugiser

Diskussion om solenergiprodukter

Vår chafför, Tony! Resan med Tuc-Tuc:en som tog 15 minuter kostade 25 kronor.

Dag 6, 13:e januari

Första mötet med professor Quamba BoaVentura. Mycket trevlig, tyckte att allting var ”gooood”. Vi hade en givande diskussion om såväl testriggen som kursen. Vi kommer att börja kursen veckan som Björn är här. Allt är mycket lovande. På eftermiddagen gjorde vi en detaljerad plan över hur vi skall lägga upp arbetet med testriggen och kursen. Vilda diskussioner utbröt då Ricardo inte var nöjd med att det blev en tom vecka i mätprojektet när vi är i Zambia. Som jag uppfattde situationen så blev det fel i färgsättningen i Excel när luckan uppstod?!

Innan kvällens middag skall vi ut och springa en rund. Sen ringer vi Toni och ber honom köra till restaurangen.

Jag gillar inte mitt myggbett.

Dag 7, 14:e januari

Vi har fått internet. Aktiviteten i lägenheten  är hög. Utöver att vi jobbade så var dagens höjdpunkt ”fiskmarknaden”. Man gick först till fiskhandlarna. Här köpte vi krabba, bläckfisk och räkor, feta räkor. När detta var klart gick man till restaurangerna där man beställde grillningen. Detta var en av de bästa middagarna jag någonsin ätit. Riktigt kanon, 10 poäng. Efter det körde vi till golfklubben och tittade där. På kvällen stack Ricardo och Joao ut på middag, jag satt hemma och jobbade.

Middag på fiskmarknaden

  Röd Acacia

Dag 8, 15 januari

Vaknade klockan 5.00, skulle iväg med Luis. Regnet vräkte ner till den milda grad att det var en stor vattenpöl i rummet. Upp och städa och stänga alla fönster. Luis kom och hämtade oss och vi körde mot Bilene. Innan vi kom fram stannade vi p åen marknad. En klase bananer fick räcka. Dyrt var det , kostade 3 kronor per kilo. Stranden och huset var fantastiskt. Vi badade och vilade. På kvällen åkte vi till Luis gamla kompis som han knappt inte hade tfäffat sen han bodde på Kuba. Hemma hos honom skulle det grillas. Vi träffade honom och hans fru innan vi körde  och köpte två kilo fisk. Fisktanten var inte intresserad av att få Joao, Luis erbjöd honom eftersom han var ledig. Naturligtvis ville hon ha mig. Hon sa att det inte spelade någon roll att jag redan var upptagen.

Kalaset på kvällen var kanon. Dottern, en av dem, fyllde 7 åt. På kalaset var släkten. 10 barn, Luis kompis från Mozambique med sin fru från Azerbaijan (stavning?) , hennes kompis från Viryssland och hennes syster från Ukraina. Kanon! Vi satt mitt ute i någonstans och åt och drack öl, Amarula och vin. Måste tillägga att det känns lite konstig att hushjälpen, en kille i 40-års åldern, afrikan, inte fick sitta vid vår nort utan han fick äta med barnen. Hans fru fick inte äta alls. Ja, så är det kanske i Mozambique.

  Marknad utanför Beline

Födelsedagsbarn med sin pappa, Luis kompis

Dag 9, 16 januari

Ut med en båt i lagunen. Vi körde i en halvtimme innan vi nådde öppet vatten. Här spenderade vi en timme med att leta snäckor poch jaga krabbor. Joao lyckades fånga en. Jag nöjde mig med stillaliggande snäckor. Efter det körde vi till Xai-Xai- Även där badade vi. Vi badade i 1 minuten innan jag lyckades med att bränna mig på en manet, ”Blue Bottle”. Tur att det var jag och inte Ricardo, hade det varit han så hade det väl blivit sjukhus, plåster och krya på dig kort. Det har vi inte tid med.

Luis dansar

Joao med en krabba

Stranded i Xai-Xai

Spår av ”Blue bottle”

Vägmarknad. Frukter säljs längs alla vägar.

Dag 10, 17:e januari

En tråkig dag, full av jobb. Alla har jobbat med sina grejor. Kursen blir nog bra. Lite osäkra på nivån. Kommer de att tycka att det är för lätt eller fattar de kanske inget alls. Kan de engelska ordentligt. Vi sprang en lång runda idag, alldeles för lång. Jag var riktigt trött när vi kom hem. Middag hemma idag. Saltet lyste med sin frånvaro.

Dag 11, 18:e januari

Värrsta dagen såhär långt. Enbart jobb. Indisk mat till middag. Jobb på kvällen.

Dag 12, 19:e januari

Jobbade igen på morgonen, alla föreläsningar är klara. Lunchen, alldeles för lång, vi kommer att få löneavdrag, intog vi på fiskmarknaden. Krabban kostar 40 kr/kilo, färsk! Kanon, vi gillar det starkt. En kille kom förbi och visade sin bil som vi tänkt hyra. Planen är att köra till Zambia. Jag, Ricardo samt Luis. På kvällen blev vi upplockade av Ivana. Hon med sina kompisar skulle till ett uteställe och dricka öl. Vi hängde med. Tråkigt nog tycktes stora delar av Maputo vara mörklagt av ett strömavbrott. Därför, ingen mat på stället. Som tur var krävs ingen el för att öppna ölflaskor så kvällen var räddad.

 

Ricardo utanför huset. Missa inte den minimala skuggan. Det var riktigt varmt!

  När man åker Tuc-Tuc så får man hjälpa till när "bilen" kört fast.

  Ricardo tror att han gjort en bra affär hos räksäljaren

  Joao struntar i om affären var bra eller inte och slänger i sig räkorna och klrabban. Allt på samma gång.

  Vild debatt om vi skall lära ut Parasol eller inte. Som ni ser var det Ricardo som fick ge sig.

Dag 13, 20:e januari

Nu har allt spårat ur. Vi jobbar hela tiden. Om detta visste vi inget när vi tog värvning. Vi tog i alla fall lunch ute på stan. På vägen hem tog vi en Chappa Seij (stavning), dvs en slags minibuss. 1 krona kostade det att åka hem. Bekvämligheten var kraftigt sidosatt. Kanske var det 45°C i bussen. Dessutom hade de stoppat in 14 pers i bussen som bara var gjord för 8. På kvällen sprang vi en runda. Luis var med. Han var i bra form. Jag var tröttast. Nu är det jobb igen.

Jag och Ricardo i en "Chappa".

Ricardo älskar pengar mest av allt i världen.

Dag 14, 21 januari

Träffade Luis på förmiddagen för att prata om kursen. Allt ok, nu är det bara att genomföra den. Lite senare tittade vi på platsen där vi skall bygga anläggningen. Ja, vad skall man säga. Det blir nog svårare än väntat, men vi är fortfarande hoppfulla. På kvällen träffade vi professor Quamba. Vi hade middag på Costa Do Sol, trevligt och gott. Nu är det fredag kväll och vi skall på någon form av klubb.

Här skall solfångaren stå.

Middag med Luis och professor Quamba på Costa do Sol.

Dag 15, 22 januari

Trött dagen efter. Vaknade sent. Åkte till marknaden för att titta på kläder. VI kom dock på fel marknad. Istället köpte vi musslor, kryddor, vitlök och olja. Lite senare på dagen åkte vi till en pool. Kanonskönt! Denna gången tog vi på solkräm. Efter badandet åkte vi till lägenheten. Jag och Ricardo sprang en runda innan vi lagade musslorna. Kanongott var det. Nu skall vi ut på klubb, igen.

Joao och RIcardo på marknaden.

Musselsäljare

Dag 16, 23 januari.

Dagen började med att vi jobbade. Till kvällsmat åkte vi till vårt favoritställe, fiskmarknaden. Vi köpte musslor, räkor samt fisk. Ricardo tappade snabbt aptiten. Han åt nästan inget. Ganska snart tappade även jag min. Joao fortsatte att stoppa i sig. En av killarna som sprang runt och sålde grejor hade spenderat 30 minuter med att lära oss Changana, det lokala språket. Vi erbjöd honom att dela maten med oss, vi hade ändå köpt för mycket. Han satte sig och åt. Detta var nog mycket märkligt förstod vi då  alla hans kompisar kom och tittade på honom när han åt. Nu ville alla ha. När vi ätit färdigt tog servitören våra tallrikar med vad som var kvar och ställde på marken cirka två meter från oss. Där satt de i en ring och åt upp resterna. Detta var naturligtvis en mycket märklig känsla. Definitivt inget man vill vara med om men som trots allt är en del.

Snart upptäckte vi att allt inte stod rätt till med oss. Ricardo och jag ville inte följa med ut. Ricardo hade feber och var kass i magen. Jag var bara kass i magen. Ricardo var inne på att det kunde vara antingen influensa eller kanske malaria. Dagen tog slut med illamående, ingen bra 35-årsdag.

Favoritrestaurangen. Sista gången dock!

Dag 17, 24 januari

Ricardo mådde fortfarande illa och bestämde sig för att åka till läkaren. Luis hjälpte honom dit. När han var klar möttes vi på restaurangen. Matförgiftning var diagnosen. Två sorters medicin och lite extra salt att dricka. Jag gick också till läkaren för att få reda på att jag hade samma. Skillnaden var att jag fick en liten burk. Denna burken skulle jag bajsa i. Ricardo var överlycklig. Han tyckte att det fantastiskt roligt. Det gick dock inte eftersom jag tagit imodium, vänta tills dagen efter sa läkaren. Ricardo översatte, skönt att ha en portugisisk kollega.

All väntan gjorde att dagen tagit slut.

Ricardo med matförgiftning. Många piller blir det.

Dag 18, 25 januari

Nu är läget lite jobbigt. Vattnet har varit avstängt i tre dagar nu. Samtidigt har både jag och Ricardo diarre, det är typiskt dåligt. På morgonen hade jag min träff med burken. Denna gången gick det bättre. När jag nu ber Ricardo att följa med till läkarmottagningen för att lämna provet blir han fantastiskt glad. Tydligen hade Ricardo ljugit om burken. Den behövdes inte, svaret från blodprovet räckte. Hela operationen var i onödan. Ricardo var överlycklig. Nåväl, burken lämnades in trots allt. Ingen fara! Jättebra att ha portugisiska kompisar!

På kvällen gick vi till Luis hem för att äta middag. Han och hans fru hade lagat Chima, Garupa (fisk), Matapa, Casawa-blad och ris. Jättegott!

Dag 19, 26 januari.

Första föreläsningen. Dagen gick bra. Det blev först lite stressigt eftersom vi inte fick använda den tänkta salen. Lite försenade började vi, jag var först ut. Inledningen gick bra. Jag tror att de förstod poängen. Andra halvan var ok, alla tycker att det är lite småtråkigt/heltråkigt med solvinklar och solinstrålning. Kanske skulle man hoppa över det, men nej, kanske inte. Både Joao och Ricardo gjorde bra presentationer. Joao pratade om Solarus och Ricardo om solfångarsystemet som vi skall bygga.

Efter föreläsningen hämtade vi Björn. Sen åt vi middag, jag, Ricardo, Joao, Luis och Björn. På kvällen gick vi på en restaurang med Ivana för att planera resan till Ingacka (stavning?.)  Lite lektioner angående konsentratorer innan det var dags att lägga sig.

Föreläsning solvinklar.

Joao pratar om Solarus.

Middag med hela gänget.

Kvällsarbete. Lägenheten är jätterörig, men vi kan inte skylla på Björn. Han har precis kommit.

Dag 20, 27 januari.

Björns föreläsning gick naturligtvis bra. Studenterna är förvisso lite svårflörtade men men det gick bra ändå. Vi åkte för att köpa en varmvattentank, men när vi väl var i affären så kom vi på en bättre teknisk lösning vilket gjorde att vi väntar med tanken en vecka. Vi sprang på kvällen innan vi åkte till Piripiri och åt middag. Jag har inte mycket till aptit, åt inte ens upp maten. Något är fel.

När man är såhär svettig efter en föreläsning har man gjort ett bra jobb.

Dag 21, 28 januari.

Föreläsning på morgionen. Björn gjorde det bra igen.  Jag och Ricardo var hemma hos Ivana och lagade mat. Maten skulle vi ha dagen efter då vi skulle ut och åka. På kvällen gick Björn, Luis och vi andra ut på sång och dansuppvisning. Låter turistigt, men det var det faktiskt. Marebenta hette musiken. Jätteroligt!

  Marebente, musik och dans.

  Mozambiques förre president, i rutig skjorta.

Dag 22, januari 29

Tidigt upp ur sängen. Björn skulle åka hem senare under dagen men vi kunde inte vänta på det. Ivanas pappa plockade upp oss och körde oss till båten. Båtresan tog 2,5 timmar och var lagom spännande. Väl framme visade sig ön vara ett riktigt paradis. Palmerna stod längs stränderna och sanden och vattnet såg inbjudande ut. Det var jättevarmt hela dagen. På eftermiddagen åkte vi båt till en närliggande ö. Utanför ön fanns ett korallrev som vi kunde undersöka. Det är verkligen en fantastisk känsla att simma bland alla dessa fiskar och koraller. Man kommer så nära allt. Tyvärr är mina fiskkunskaper alldeles för dåliga för att jag skall kunna nämna några sorter. En kände jag dock igen, monsterfisken. Utan förvarning dök den upp. Säkert metern lång, hlavmetern hög och relativt tjock. Den flyttade sig inte när jag och Ricardo kom, snarare tvärtom. Den visade ett sjukligt intresse. Vi flydde, Ricardo i det närmaste panikslagen. Jag simmade till en klippa och Ricardo till en annan. Där stod vi instängda på vars sin klippa med fötterna i vattnet och klippor bokom oss. Fisken parkerade sig framför Ricardo och ville inte låta honom hoppa ner igen. Situationen var otroligt rolig. Efter ett tag kom fem tjejer och räddade oss. Nu visade det sig att Ricardo hade skurit upp sina fingrar när han slängt sig mot de vassa klipporna. Vi hant dyka en stund till innan det var dags att åka tillbaka till lägret.

På kvällen grillade vi fisk och drack lite öl. Riktigt trevligt.

  Trevlig omgivning.

Joao grillar fisk 

Dag 23, 30 januari

Dagen fördrev vi med att bada, sola och äta. Vi njöt av den fantastiska utsikten. Båtfärden hem bjöd bland annat på delfiner och underhållning av Joao. Väl ”hemma” i Maputo gick vi på en restaurang allihopa. På kvällen förberedde vi måndagens föreläsning. Ricardo hade återigen börjat känna sig lite kass. Får se vad det är nu.

Vi bodde i ett hus 20 meter bakom båten.  

Dag 24, 31 januari

Ricardo hade föreläsning om Winsun Villa. Allt gick bra trots att han har ont i magen. Tre timmar tog det att gå genom programmet. Jag tror att åtminstonde någon förstod något. Morgondagenblir bättre då studenterna skall använda programmet själva. Det är lättare diskuttera då.

Huset som byggs till projektet

Ricardo fick för en gångs skull en fråga.

Dag 25, 1 februari

Lab med Winsun Villa. Ricardo höll i trådarna, jag och Joao hjälpte till. Nästan ingen av studenterna kunde Excel. Massor av tid gick till att öppna filer, göra diagram, fixa axlarna osv. Vi kämpade alla tappert och jag både tror och hoppas att det faktiskt lärde sig en hel del.

På kvällen sprang vi en runda igen. Gick sådär, kände mig trött. Fisk till middag, vilken överraskning!

Dag 26, 2 februari

Övning med PV sun. Det gick riktigt bra. Vi ändrade upplägget från att studenterna jobbade själv till att vi visade live med projektorn hur man skulle göra och sen fick de göra likadant själv. Det gick riktigt bra och studenterna såg riktigt glada ut. Detta gjorde oss naturligtvis glada.

På eftermiddagen åkte vi till centrum. Vet iochförsig inte riktigt vart centrum är. Det finns inget riktigt centrum, bara en massa hus. Otroligt så förfallet det är, alla husen håller på att rasa. Ricardo fortsätter att handla skor, idag blev det ett par jumpadojjor. Allt jag hittade var fyra apelsiner. Goda var dem. Vi gick omkring i Maputo för att se om vi kunde hitta olika en internetkoppling till hemmet. Det gjorde vi inte. Vi hittade inte moderna konstmuseet heller. Vi struntade i det och åkte hem.

Nu skall vi ut och äta med folket som var på Inhaca med oss. Julia, från Tyskland, bjöd på mat. Efter det gick vi ut till en pub. Drack öl och snackade innan jag och Ricardo åkte hem. Joao kom en halvtimme senare.

  Ricardo föreläser

Jag föreläser

Ricardo i Centrum i Maputo

Bild till Björn Karlsson

Joao och Ricardo på myntmuseet.

Joao sover på festen, som vanligt. 

Dag 27, 3 februari

Mycket lugn dag. Lunch på en ny restaurang och förberedelser inför PV sun kursen. Jag sprang en runda, Ricardo satt hemma och Joao försökte vara med ett gäng killar och spela fotboll. Middag hemma. Yoghurt, bröd, ägg och  en skorpa. Ingen lyx presic.

Dag 28, 4 februari

PV sun, sista kursdagen i Maputo. Allt gick bra. Vi har lärt oss jättemycket. Vi är helt på det klara med hur man lär ut simuleringsprogram nu. Presic så skall det vara, studenterna lärde sig och vi likaså. När kursen tog slut bjöd vi alla på öl eller läsk. För att mildra historien sa vi att det var Solarus som betalade. Dvs, vi sätter detta på Joaos konto. På eftermiddagen gick jag och Ivana och handlade mat. Ricardo och Joao handlade en solvärmetank. Allt gick väl, både med tank och med tonfisk. Joao har fixat en bil till morgondagen då vi skall till Swaziland. Vi har nu varit i landet i 27 dagar, våra visum gäller enbart i 30 dagar i taget. Vi måste lämna landet och sen komma tillbaka. Har de verkligen problem med svenskar som stannar för länge eller som lever gömda Mozambique? Vad hjälper det att jag åker till Swaziland för att titta på elefanter? Vem blir glad av det förutom jag?

Alla kursdeltagarna

Så här glad blir man när man klarat av kursen.

Öldrickande efter kursen.

Dag 29, 5 februari

Tidigt upp. Jag gjorde smörgåsar som vi tog med oss. Vi körde och hämtade Ivana, Teresa och Hen (SydKorea). Vi körde mot Swaziland. Skillnaden mot Mozambique var att allt tycktes  lite bättre. Vägarna var bättre och det var inte lika skräpigt. Vi kom fram till Hlane National Park (40000 hektar stor) efter lunch. Vi körde till våra stugor som vi skulle bo i. Direkt efter det åkte vi på Safari. Guiden SonnyBoy körde Jeepen. Vi hittade fåglar, elefanter, noshörningar, antiloper och andra djur som jag inte kannamnet på. Mycket nöjd med dagen körde vi hem till stugorna. Vi åt, spelade konstiga portugisiska kortspel och pratade.

Mina favoriter, elefanterna.

Noshörningar i vattenpöl

Vackra blommor

Solnedgång

Så här ser det ut inne i safarijeepen.

Dag 30, 6 februari

Frukost klockan åtta. Sen stack vi ut på mer safari. Vi körde runt i nationalparken med vår hyrda buss. Efter en stund började jag må illa. Vi hittade lite djur, men det var inte lika roligt när man började känna sig sjuk. Vi begav oss senare hem till Maputo. Sent på kvällen kom vi hem. Resan hem var lite otrevlig. Mozambiquerna kör som idioter. De är fullstänigt galna i sina bilar. Vi hade dock tur som klarade oss. En olycka får jobbiga konsekvenser här.

Safaribild

Milkshake, perfekt när man är sjuk. Jag halsade den!

Typisk syn

Dag 31,7 februari

Sjuk, igen. Feber och kass i magen. Börjar bli jobbigt nu. Det tar ju aldrig slut. Har suttit och jobbat idag. Vi förbereder inför Zambia. Det kanske hörs lyxig att åka till Mozambique och jobba. Men när man haft diaree tre gånger, feber, poliser som vill se legitimation, att omgivningen inte vet vilket larmnumret är till ambulansen eller polisen samt att man lite då och då inte har vatten i lägenheten (som mest fem dagar i rad) så avtar det trevliga. Vi trivs fortfarande bra men det är faktiskt jobbigt också.

Dag 32, 8 februari

Jag känner mig bättre. Dagen fylldes med förberedelser inför Zambia. Man skulle ju kunna tro att det var lätt att planera detta men icke. Mailen och telefonsamtalen går mellan hotell, flygbolag, Sylvester i Zambia samt Luis och Joao. Vi fick till slut fram en plan. Åker på fredag.

Dag 33, 9 februari

Full dag med klydd. Jobb, biljetter, mat, osv osv. Sushi på kvällen. Joao ville inte äta rå fisk utan körde med lite säkrare kort, grillade räkor. Senare på kvällen var det enbart Joao som var dålig. Vi fick stanna bilen en gång eftersom han trodde att han skulle spy. Så var den dagen slut.

Dag 34, 10 februari

Jag och Ricardo fixade bussbiljetter till Johannesburg. Vi sparade en del pengar genom att ta bussen dit och sen flyga till Lusaka. Vi hade tid att köpa lite andra saker också. Ett fint afrikanskt halsband till Matilda blev det också.

Dag 35, 11 februari

Luis fru hämtade oss och körde oss till bussen. Fin ny bekväm buss. Resan gick genom ett mycket vackert landskap. Framförallt var det vackert i gränstrakterna mellan Mozambique och Syd-Afrika. Bergigt och grönt. Inga problem vid gränserna heller. Vi jobbade alla på bussen. Vi hittade en konstig grej med Winsun, vi fick lite lustiga resultat för just Lusaka. De andra städerna stämde bra. Kanske fel på väderfilen.

Vi kom fram till Johannesburg vid 17-tiden. Genast gick vi ut på gatorna för att hitta hotellet som Luis brukade bo i när han var i Syd-Afrika. Det var förvisso ett tag sedan men han mindes ungefär. Vi tog en promenad på 20 minuter. Luis i sällskap med tre vita, alla utrustade med stora feta väskor och vars sin dator. Det fanns inga andra vita i närheten. Området såg ganska risigt ut. Vid två tillfällen sa folk åt oss att detta inte var något säkert ställe för oss. Slutligen kom vi fram till hotellet. Inte en chans i hela världen. Vi skulle inte kunna gå ut från rummet på kvällen. Området hade förvandlats mycket de senaste åren berättade Luis. Vi hoppade in i en taxi, 350 rand skulle det kosta att åka till Nelson Mandela Square. Dåligt läge att pruta, in i bilen och bort. Taxichaffören visste inte vart det låg så han började köra vilse. När det började bli mörkt slutade det att vara roligt. Jag ville inte vara vilse i Johannesburg i en Taxi som hölt på att rasa samman mitt i natten. Som tur var fick vi fatt i en polis som kunde berätta hur man kom till torget. Väl där hittade vi vårt hotell. Kanon, sällan är det så skönt att komma till ett hotell. På kvällen tog vi en taxi de 500 meterna till NM-square. Middagen blev fisk , men till förrätt åt vi antilop. Gott faktiskt. Jobbade på natten innan jag la mig.

Dag 36, 12 februari

Vi tog en runda på NM-square igen. En massa affärer som sålde grejor som vi inte ville ha. Ingen var dock särskilt intresserad av att åka omkring i Johannesburg utan guide. Vi åkte tidigt till flygplatsen.

Flygresan var obehaglig. En storm vid starten gjorde att det hoppade och skakade alldeles för mycket för  min del. Det var direkt obehagligt. Under hela resan ville Joao prata om IAM-filer. Inte ens när vi höll på att störta (överdrift) kunde han vara tyst. Nåväl, vi kom fram. Väl framme inser jag att det hade varit bra om vi förberett oss på att betala visum. Jag hade inga pengar och Ricardo hade inte så att det räckte. Våra kort funkade inte heller. Som tur var fungerade Joaos kort och vi kunde komma in. Sylvester var där för att möta oss. Vi åkte genast till vårt nya boende. Kanonfint, Joao stortrivdes på detta vandrarhemsliknande ungdomscenter. För att fira att vi var i Zambia gick vi genast till ett diskotek. Det var studenthuset som var öppet. Luis som var sjuk stannade hemma. VI fick dock inte komma in eftersom vi hade kortbyxor. Hem och byta och sen gick det bra. Otroligt vad alla var intresserade av att prata med de vita killarna. Annars var det 1000 stycken svarta. Jag tror aldrig att jag varit så uttittad. Längst och vitast. Men alla var vänliga och intresserade så inget negativt. Som vanligt var tjejerna intresserade av mig och killarna av Ricardo. Bland annat ville de känna på mitt hår som var blont. Efter att Joao förlorat i schack gick vi hem.

Dag 38, 13 februari

Katastrof, Winsun villa räknar fel,. åtminstone tror vi all det. Problemet uppstår när man har den projicerade solhöjden negativ, dvs bakom öst-väst i riktning mot ekvatorn. Efter noga övervägande beslöt vi att skrota hela Winsun Villa och istället ge oss på Winsun, det lite enkare programmet. Vi gick igenom det, gjorde nya uppgifter, ny presentation och nya lösningar. Alla var aktiva och hjälpte till. Efter midnatt var vi klara. Det fanns flera beröringspunkter mellan programmen så allt arbete var inte ogjort.

 

I Zambia äter man mer händerna.

Dag 39, 14 februari

Sylvester hämtade oss. Vi gick till universitetet där vi bland annat träffade prefekten, hans namn har jag redan glömt. Om två timmar börjar undervisningen. Det går nog bra. Får se om de gillar min introduktion om vikingar och ABBA bättre än vad de gjorde i Maputo.

Föreläsningen är klar. De gillade inte ABBA och var enbart måttligt intresserade av Janssons frestelse. Däremot gick det bra på själva kursen. Joao hjälpte till mycket och gjorde ett bra jobb. Själv höll jag i föreläsningen innan simuleringarna. Tyvärr hade studenterna inga datorer så de fick låna våra. Alla sätt är ju bra.

Möte med prefekten

Trötta medarbetare i matsalen

Arbetsgrupp under övningarna

Dag 40, 15 februari

Tidigt uppe, sprang en runda innan vi gick till universitetet. Efter lunch började jag känna mig sjuk igen. Detta är hopplöst. Kanske är det Luis som delat med sig av sin influensa? Kursen gick bra. Min influensa släppt efter ett tag. Så det var nog inte influensa denna gången.

Dag 41, 16 februari.

Vi mötte Sylvester på morgonen. Han tog oss med till bussen för att åka till Lusaka centrum. Vi skulle ta ut penar och se vad det kostade att hyra en bil. Staden var i bra skick. Inget skräp och det var tydligt att de var intresserade av underhåll. Butikerna var också betydligt mer välfyllda här än i Maputo. Förmodligen hade det varit lättare att bygga solfångare här med de kanske gör mer nytta i Maputo. Nåväl, vi åkte tillbaka till Campus där vi fick reda på att det är relativt dyrt att hyraen bil. Vi kommer helt enkelt att åka till Viktoriafallen med buss och taxi.

Efter lektionerna så sprang jag och Luis en lång runda. Eftersom Luis varit sjuk ett tag så gick det inte så snabbt. Det blev grillat på kvällen. Fotboll på tv innan jag gick och la mig.

Sylvester och jag i bussen på väg in till Lusakas centrum

Dag 42, 17 februari

På morgonen åkte alla fyra till Karimba Farm. Sylvester hade ordnat så att universitetets ena bil, med tillhörande chafför, körde oss till en reptilfarm. Där fanns ormar och krokodiler. Vi fick ha en pytonorm runt nacken om vi ville. Alla testade utom Luis som var aningen rädd för ormarna. Efter visningen åt vi krokodil och fisk.

Föreläsningen gick åter bra. Den här gången lyckades vi till och med få en diskussion. Jag är övertygad om att studenterna gillade kursen.

Nu på kvällen försöker vi få ihop pengar att betala boendet med. Men det ser mörkt ut. Mitt kort funkar inte och Joao har redan maxat sitt. Hoppas att Ricardos funkar.

Jag med orm runt halsen

Ricardo med orm runt halsen

Joao med orm runt halsen

Luis visar vad han tycker om ormar

Dag 43, 18 februari

Bussen gick klockan 9. Sylvester körde oss dit. Vägen var fin så chaffören kunde köra som en idiot. Vi kom fram till Livingstone vid 15-tiden. Vi gick direkt till ett vandrarhem som Joao hade läst om. Kanon, en pool, en bar och ett gäng småhus. Efter att ha badat en liten stund var det dags för middag. Vi gick med ett gäng norskor och åt pizza. Jag var trött så jag tackade för mig.

Dag 44, 19 februari

Upp tidigt och åt frukost. Efter det åkte vi till Viktorifallet. För att förklara hur vackert det var så säger vi såhär: Jag; Ricardo och Joao har varit i alla världens hörn, om man lägger samman vill säga. Alla kontinenter och alla klimat, och, vi var överens om att detta var det bästa vi sett. Jag har sett mycket fint, men inget som kan mäta sig med detta. Åtminstone inte någott som är skapat av naturen. För hur jämför man Vasilje-katedralen (stavning?) i Moskva med ett vattenfall?

Vi gick omkring i ett par timmar vid fallet. Allt var kanon. Kul var också att Luis var så nöjd. Han hade velat se fallen i hela sitt liv så nu var han lycklig.

På kvällen åt vi och drack lite öl på vandrarhemmet innan vi gick ut på ”pub and grill”. Aningen stirrigt ställe så vi stannade inte så länge. När vi kom tillbaka till vandrarhemmet så tog vi ett dopp i poolen. Grymt bra!

Alla fyra vid Viktoriafallet

Viktoriafallet

Joao leker "Titanic"

Ungefär samma som innan

Allmänt