Då verkar det som om inlägget är maxat, vi börjar om den 27:e.

27:e november

Ja, alla vaknade ju tidigt. Så vad skulle vi göra med dagen. Vi bestämde oss för att ta en båttur till en halvö. Vi tillsammans med Carolina från Danmark samt Martin från Sverige. Trevlig tur, fin strand. Det var lågvatten på vägen dit så vi fick gå i det grumliga vattnet. Naturligtvis var det en stor krabba som bet mig. Aningen obehagligt eftersom man inte kunde se något. Vi badade och spelade lite strandtennis. Ett sista dopp innebar att jag blev bränd av en manet från nacken halvvägs ner på ryggen. Varför skall alla förbannade djur attackera mig? Jag har inte gjort dem något. Snart är det slut med pengar till WWF, Greenpeace och Sea Shepherd! Innan vi åkte hem fångade Joao en krabba. Han ville visa den för oss. Han klappade den som vore den en hamster. Han han sen skulle släppa tillbaka den i havet ville han inte rör sig. Den var död. Inget kunde få den tillbaka. När vågorna slog mot den rullade den enbart runt i vattnet som en gammal flaska. Den hade inte enbart förlorat sitt liv utan nu också sin värdighet. En snabb begravning och det var slut för krabban.

På kvällen åkte vi för föst til en bar innan vi skulle vidare därifrån. Vi åkte alla fyra plus tre finskor i bilen. Jag satt fram så det var inga problem för mig. Problem kom dock för Niko eftersom polisen stannade oss. Tre tuffa killar med maskingevär. Antingen skulle vi betala motsvarande 2500 sek, annars skulle Niko följa med polisstationen. Joao vägrade att betala. Istället började vi att förhandla. Priset slutade på 120 sek. Det var bara att betala. Joao och Lotta fick hoppa ut och gå. Vi skulle bara runt hörnan. Niko missade avfarten, den andra var han nära på att inleda (felaktig) högertrafik. Vi fick fortsätta rakt fram. Vid nästa gata tänkte han göra en förbjuden u-sväng, men ändrade sig i sista stund. Vi vinglade fram som ett fyllo. Då kommer naturligtvis en polis till. Vi blir stoppade. Denna gången har vi otroligt svårt för att hålla oss för skratt. Niko tyckte bara att det var lite kul. Polisen ville ha pengar men Ricardo övertalade polisen att vi bara kört vilse. Istället eskorterade polisen oss till klubben. Resten av denna historia tar vi sen.

 

Joao med sitt offer

Joao and his victim

 

Niko lagar mat

Niok cooking food

28:e november

På morgonen ringde svenska ambassadens sekreterare till oss. VI var inbjudna på lunch. Klockan 12:30 var vi på plats. Det var klart trevligt. Ambassadören hade sällskap av bland annat SIDA-representanter. Allt gick väl. Resten av dagen gick till blandat arbete.

 

Ambassadöres hem

The home of the ambassador

 

Antonio (vakten) och jag. Han fick lite kläder av mig.

Antonio (the guard) and me. He got some clothes from me.

 

Visst ser det ut som om jag förklarar något viktigt, samt att Chabo lyssnar. Undrar vad jag sa.

29:e november

Sista kvällen i Maputo någonsin? Labbet ställdes iordning, så gott det gick. Kvällen skulle firas. Joao bokade bord på marknaden för alla vi kände. Vi blev sena. Lagom till att vi skulle gå kom Chabu gående. Han hade åkt med Ivanna till marknaden. De kom dock aldrig fram eftersom de krockade med bilen. Hon var på sjukhuset, som tur var ej allvarligt skadad. Vi gick hem till Luis för att säga hejdå. Två flaskor vin och vi var än senare. Vi lyckades komma 2,5 timmar set till vårt eget kalas. När vi kom hade köket stängt. Vi stack till en pub istället. Kvällen blev lång.

 

Ricardo vägrar fatta att köket är stängt.

 

Äntligen fick Niko gå ut och dansa.

 

Då väljer han att dansa med Chabo!

30:e november

Morgonen började med att Joao, Ricardo och jag skulle köra två madrasser med bilen. En på taket och en i bilen. Snabbt genom staden mot Stevens lägenhet. Vi hälsade på Ivanna på sjukhuset. Hon var ok, inte helt 100, men ok.

Flyget till Dar es Salaam gick bra. Maputoäventyret var slut. Vi hittade ett billigt transithotell i Dar. Det var skönt att lägga sig.

 

Eftersom vi tyckte att det var en bra ide att lägga ena madrassen på taket och den andra i bilen insåg vi att det var dags att lämna Maputo innan vi blev alltför Afrikanska.

 

Ricardo äter upp Ivannas mat på sjukhuset.

1:e december

Jennie hade kommit under natten. Vi åt alla frukost på hotellet. Bussen lämnade Dar es Salaam klockan 8:00 Dagen var seg. Busschaffören körde som en idiot. Vi trodde nog alla att detta var slutet.

Vi kom fram till Arusha på kvällen. En kille hade en lapp med mitt namn. Han hade fått det av en kille från bussen som jag pratat med. Samtidigt hade Tom kommit. Tom var Jennies kompis föredetta mans pappas bror. Naturlig koppling att hälsa på! Det blev ett jäkla liv, som vanligt. Vi tog oss därifrån. Efter en halvtimme var vi hemma hos Tom och Joic. Vi hälsade på familjen och fick mat. Som vanligt skulle alla barnen fota. På kvällen åkte vi till vandrarhemmet. Allt hade gått bra.

 

Skulle man bli sjuk finns det alltid ett sjukhus som är berett att ta emot dig.

 

Hemma hos Tom och Joic.

2:e december

Tom hämtade oss för frukost. Efter det körde vi och tittade på deras projekt. De tog hand om HIV-smittade och föräldralösa barn. Vi tittade hur de bodde och vad som gjordes för dem. Efter det åkte vi in till stan och klyddade med bankomater. Till slut fick vi fatt i pengar. Vi köpte bussbiljetter till Dar och åt lunch. Vi tog ut mer pengar och åkte till marknaden. När vi kom dit blev det kaos. Alla skulle snacka och visa. Det hämtades kaffe, torkad fisk och frukt. Kaoset spred sig. Tom fick nog och ville hem. Vi åkte till deras ställe och hade middag. Trevligt igen. Under dagen hade vi även köpt en safariresa.

 

Lunch med Tom i Arusha.

 

Snart bryter kaoset ut.

3:e december

Tidigt på morgonen körde Tom oss till Arusha. Vi skulle på safari. Limo, guiden körde oss mot Ngorongoro. Innan vi kom fram hade vi sett såväl elefanter som giraffer. Massvis med massaier fanns det längst vägarna. Ngorongoro var jättefint. Skog blandades med savann och sjöarna låg blanka. Det fanns riktigt mycket djur. Elefanter hade vandrat in i kraterna. Zebror, gnuer, giraffer, bufflar, noshörningar, flodhästar och lejon. Vi fick se allt utom leoparder. Vi var nöjda.

 

Vår safaribil

 

Lejon

4:e december

Limo hämtade oss från hotellet i Karatu. Vi körde till Tiringiri national park. Landskapet var än vackrare. Aningen mindre antal djur förutom elefanterna som visade sig i 100-tal. Vi såg alla djuren igen, utom leoparden. Så kan det gå. På kvällen var vi hemma hos Tom och Joic igen. Vi hade lite avskedskalas. Alla fotade massor.

 

Elefanter i massor

Trevligt ställe att ät lunch

   

Sömmerskor, och jag!

 

Sömmorskorna igen!

5:e december

Tom hämtade oss igen. Han körde oss till Arusha, igen. Vi sa hej och tackade för hjälpen med allt.

Bussen tog 11 timmar. Ingen kissepaus på 6 timmar, trevligt. Alla kör dessutom som idioter. Fram kom vi iallafall. Vi antalade med en chafför att köra till hamnen innan han skulle köra oss till flygplatsen. Efter 5 minuters körning stannade han vid ett rödljus. Då kom hans kollega fram och sa något till honom på swahili. Vad gjorde han där. Han hade varit på busshållplatsen tidigare när vi fixade chaffören. Nu hade han kört efter oss, varför? Chaffören satt hela tiden och ringde folk och berättade att han skulle till flygplatsen. Vi visste inte var vi var eller vart han körde oss. Till slut kom vi fram till hamnen. Vi möttes av en hög med människor. Alla skulle sälja båtresor till oss. Det var alltså detta som han pysslat med, ringt till folk. Vi var sjukt trötta på honom så vi tog en annan taxi tillbaka till vårt hotell.

6:e december

Vi tog färgan över till Zanzibar. Vi hade läst att det skulle vara massvis med jobbiga människor som skulle möta oss för att "hjälpa" oss med att bära väskor mot betalning samt dra med oss till olika hotell. Alla var beredda på det värsta. Det kom dock ingen. Kanske för att vi numera är vana vid all skit. Vi hyrde en bil direkt. Vi tittade på Stone town som snabbast. Efter det körde vi norrut tills ön tog slut. Där hittade vi ett bra och billigt hotell. Vi gick genast till stranden. Grymt skönt.

 

Lite strandtennis

7:e december

Vi åkte till en kryddfarm. Där fick vi se allt från kanelträd till kardemumma. Mycket trevligt. Vi anslutade med att handla löjligt mycket kryddor.

Ricardo har fått klåda av sin malariamedicin. Nu tar han antihistaminer som han blir trött av.

 

Peppar. Först är den grön, sen blir den röd. Om man tar bort det röda skalet blir den vit. Låter man det röda skalet sitta kvar mörknar det och blir svart. Så har man alla fyra pepparfärgerna.

 

Jennie var besvärad av att det var lerigt på farmen. Hon hade faktiskt tygsandaler!

 

Kokosnötter som släcker törsten.

 

Någon form av ätbar del av ett träd.

 

Shopping av kryddor

8:e december

Det regnade på morgonen. Vi ställde därför in snorklingen. Jag åt frukost med Lilly från Danmark. Hon följde med oss till prison island. Jennie körde eftersom Ricardo kände sig trött. Vi kom fram till Stone town vid 13-tiden. Först indisk lunch, sen ut till havs. Prison Island var grymt häftigt. Mest sköldpaddorna. Den älsta var 185 år. Vi passade på att snorkla vid korallerna. Det fanns inte så mycket fisk, vi körde hem.

Vi åt middag. Efter det gick jag och Lilly på en klubb. Jag snackade med en massai. Innan det hade jag och Lilly pratatom ifall det var riktiga massaier eller inte. De var lite väl korrekt klädda. Fina vita skor med pärlor på osv. Massaierna i Arusha hade antingen jympaskor eler gamla bildäck som de fixat till, inga pärlskor.

Men men, killen var rolig att prata med.

 

Älsta sköldpaddan var 185 år.

9:e december

Jag ricardo samt Jennie åkte iväg i en båt på morgonen. Vi skulle åka till en ö för att snorkla- Båtresan var fruktansvärd. Vågorna var höga och de slog in över båten. Det var lite löjligt. Väl framme var snorklingen riktigt bra. Klart vatten och en hel del fisk.

På kvällen gick vi till favoritrestaurangen. Ägaren berättade bland annat att det inte fanns massaier på ön. Det var som vi trodde, inga massaier.

 

Ricardo utanför en av affärerna.

10:e december

Dagen började riktigt bra. Jag kollade min e-post och hittade enbart bra nyheter. Vi tog en runda bland alla fejkmassaier på deras marknad. Sen gick vi och tittade på ett ställe som hade sköldpaddor. De tog emot skadade sköldpaddor. De hjälptes och släpptes tillbaka i havet. På kvällen åkte vi till ett hotell längre söderut på ön. et var fullmånefest, vilket trams.

11:e november

Sol, bad och en runda till Stone town för att ta ut pengar. En middag på kvällen sen var dagen slut.

 

Jag och Ricardo utanför en affär i Stown town.

12:e december

Sista dagen, nästan iallafall. Vi gjorde inget vettigt. Spelade strandtennis, solade, åt och kollade flygbiljetterna på nätet. Innan dagen var slut hade vi handlat lite suvenirer också. Nu har jag grejer till alla.

13:e december

Vi begav oss till Stone town igen. Skaffade biljetter och åkte båt över till Dar. Vi tog en taxi till hotellet där vi packade ner alla våra grejer. Vi begav oss sent till flygplatsen. Vi sa hej till jennie och gick ombord på KLM planet som skulle ta oss till Amsterdam

 

Varför inte gå "all in" på maten i glasskåpet ett par timmar innan man åker hem?

14:e december

Flyget gick bra. Vi tog en kopp kaffe på flygplatsen innan vi sa hej. Jag flög ensam vidare till Köpenhamn, allt gick bra. Tåget över och en taxi den sista biten.

Under dörrmatten låg nyckeln. Jag öppnade dörren. Jag var hemma. Projektet var slut.

Sammanfattning

Projektet

Alla som känner mig vet att jag gärna berättar att jag:

Helst slipper jobba

Att det jag gjorde inte blev så bra

Att det ändå inte gör något eftersom ingen läser det ändå

osv osv, även om det inte är sant tycker jag att det är kul att driva med mig själv. Men detta projektet kan jag inte driva med. Jag försökte men det gick inte.

Problemen vi ställdes inför var långt större än vad vi kunde ana. Inte bara var det svårt tekniskt, det var många kulturella problem som vi inte hade en aning om innan vi väl kom dit.

Hur som helst var projetet en dundersuccé. Vi lyckades att bygga ett lab, hålla kurser, starta samarbete mellan Maputo och Lusaka samt vi har påbörjat artiklar som skall publiceras i vetenskapliga tidsskrifter. Allt man kunde önska sig genomfördes.

Vi är alla mycket stolta över detta.

Afrika

Ja, vad skall man säga. Människorna var enormt trevlig. Men det är ju folk faktiskt nästan över hela jorden. Att det var varm behöver jag inte skriva här. Det vet alla redan. Det finns trots allt ett ord som beskriver alla problem vi hade, kaos. Kanske är det hårt att skriva kaos, men det är just det som är problemet. Avsaknaden av organisation. Vad detta sen beror på får ni fråga någon annan.

Vänskap

Jag väljer att avsluta bloggen med ett citat från Bengt Perers. "Efter en sådan här resa kommer ni nog alltid att vara vänner."

Jag tror och hoppas att han har rätt.

Bilden nedan får sympolisera allt jag skrivet om.

 

En sista bild för att förklara allt. Synd att inte Christian var här den dagen.

9:e januari

Många var vi som trodde att allt var slut. Men som i alla sagor finns ju en prolog. Hur gick det här då? Levde alla lyckliga i alla sina dagar. Tveksamt, livet är ju trots allt fyullt av besvikelser. Här kommer en till. En larv i min fot. Ganska äckligt tycker jag. Förmodligen har jag fått den på Zanzibar. Den är bara ett par millimeter stor, inte farlig efetrsom den stannar i foten. Den skall alltså inte borra i min lever. Dock är den störig eftersom den vaknar innan jag gör det. Och när den väl vaknat vill den ha frukost, dvs mitt kött. När den äter så kliar det jättemycket så jag vaknar. Det känns faktiskt lite äckligt. Nåväl, jag var på MAS idag och fick lite kräm som skall ha ihäl larven. Sen kommer den att ligga i min fot tills jag en dag bränns på någon form av bål.

 

Det röda märket är spår från vart larven har krypit. Som ni ser har den inte riktigt någon plan på vart den skall någonstans.

**************************************************

*********************************

**************************************************

*********************************
OBS!

CONTINUE READING ON THE NEXT TOPIC

SEE MAPUTO THE RETURN, PART TWO, IN THE RIGHT COLUMN.

http://maputo.bloggplatsen.se/2011/11/29/6761458-maputo-the-return-part-two/

**************************************************

*********************************

**************************************************

*********************************

4:e november

Så var det dags igen. Flygresa från Köpenhamn för mig och från Lissabon för Ricardo. Vi träffades i Paris. Naturligtvis hade Air France senarelagt starten så vi missade anslutningen i Johannesburg. Air France fick därför stå för hotellkostnaderna samt maten på hotellet. Hotellet var bra, buffén likaså. Dagen efter åkte vi så till Maputo. Joao och Ivanna mötte oss på flygplatsen. Joao hade åkt ner ett par dagar tidigare för att fixa iordning.

Visst kände man igen sig. Värmen, kaoset, de trasiga gatorna och allt annat. Joao hade fixat så att vi hade samma lägenhet som förra året. Skillnaden blev att Ricardo sover på golvet eftersom Gia, Joao flickvän är här. Dubbelsängen fick då gå till Joao och Gia. Lunchen tog vi på det lokala stället. Återigen suckade personalen när Ricardo frågade vad som fanns i dagens rätt. Lite väl jobbigt att svara på.

Efter lunchen åkte vi till labbet. Det såg bra ut. En del som måste lagas naturligtvis. Sen var det dags att hälsa på Luis. Allt var väl med honom, förutom en vattenläcka som gjorde att han bor utanför Maputo den kommande helgen.

Efter att vi gått igenom alla saker som skall fixas etc åkte vi hem. Lite att fixa innan vi stack ut och åt. Allt var som vanligt igennär Ivanna kom och hämtade oss. MIddag, och sen till "tågstationen".

Nu har vi träffat de flesta, Steven, David, Joanna, Pedro och Ivanna förståss.

 

Ricardo avslutar buffén med lite frukt. Han ser ganska pigg ut med tanke på hur mycket han åt.

 

Anländer till Maputo.

 

Gia hjälper till med att dokumentera allt som händer.

 

Ricardo och Joao började jobba direkt som de såg labbet. Jag fick avbryta så vi kunde gå och säga hej till Luis.

5:e november

Detvar ju lördag och vi hade precis kommit. Därför tyckte vi att vi fick sova färdigt. Lagom till lunch var vi så redo att jobba. Allt skulle planeras. Det är lätt att tro att "det är väl bara att mäta". Så är det verkligen inte. Speciellt inte om man är i Mozambique. Efter flera timmars givande diskussioner hade vi så en handlingsplan. Nu hade dock solen hunnit gå ner. Det var vär bara att åka och äta. Denna gång åkte vi till Club Maritimo. Det låt enda nere vid havet ungefär vid fiskmarknaden. Kanonbra mat. När klockan väl blivit 23 var det dags att åka hem. Det är ju jobbedag i Mozambique även på söndagar. Åtminstone för svenskar och portugiser.

 

Ivanna på club Maritimo

 

Pedro visar sin båt.

Pedro shows his boat.

6:e november

Söndag, för oss betyder det TRNSYS samt inledande fältarbete. Ricardo skrev program när jag och Joao koplade sladdar. Egentligen skulle vi vilja ha gjort något riktigt kul i helgen som att åka till Macaneta men, sådant är livet.

Niko kom idag. Nu är vi fem av sex. På kvällen åkte vi till Franco Mozambiqana där det spelades upp en dansföreställning som ingen av oss förstod. Det var kanske inte helt oväntat eftersom det var fem ingenjörer som var där. Nästa ställe var Henning Mankells teater. Här var det en liten miniföreställning, ungefär som ett studentspex. Ganska trevligt. Sen var det middag och hem.

 

Ricardo, Iubita och Ricardo utanför Franco Mozambiqana. Tyvärr kom inte Niko med på kortet. Han får vara med sen.

Ricardo, Iubita and Joao outside Franco Mozambiqana. Unfortunately Niko didn't was not in the picture. He can be in a foto later.

 

Artistisk dans, ingen av oss förstod. Jag och Ricardo somnade mot slutet.

Artistic dance, non of us understood. Me and Ricardo fell asleep towards the end.

7:e november

Så var det måndag. Mycket jobb. En hel dag ute med solfångarna. Dessutom som solfångare, och som vanligt glömde vi solskydd. Niko lekte rörmokare, jag försökte lura i alla att jag var elektriker och Ricardo fumlade med datorn medan Joao körde vilse i Maputo i sin jakt på material. Dagen var dock kanon, vi fick jättemycket gjort. Min elinstallation gör att sensorerna kan kallibreras imorgon, Ricardos datorprogram fungerade utan anmärkning. Nikos vvs-installation höll vattentätt, förutom just den lillarördetaljen som jag installerade. Så kan det gå. Joao hittade tillbaka med alla grejorna. Jag tror att vi gjorde tre dagars jobb. Riktigt kul när allt går fort framåt.

På kvällen åkte vi till fiskmarknaden. Vi hade inte varit där på jättelänge. Räkor, krabba och fisk med pommfritte, chima och sallad. Och, herre min gud vad gott det var. Jag har aldrig ätit på ett bättre ställe. Ricardo, Joao, Niko håller alla med, det är sanslöst gott.

 

Niko visar hur kul det är att jobba i Mozambique.

Niko shows how fun it is to work in Mozambique.

 

De två portugiserna.

The two portugese.

Luis och Niko jobbar med installationen.

Luis and Niko working on the installation.

 

Jag och Niko på väg till universitetet

Me and Niko on the way to the university

 

Labbet och jag, på lite avstånd.

The lab and me, from a distance.

Hela gänget på fiskmarknaden, dvs alla inklusive Ivanna.

The lot of us at the fish market, including Ivanna.

8:e november

Dagarna går snabbt, likaså jobbet. VI följer Ricardos jobblista punkt för punkt. Han är ju faktiskt bra p åatt organisera. Den gamla solfångaren monterades ner så att vi  skall kunna mäta infallsvinklar precis som vi vill ha det. Igår bränd solen bra, det var inte ett moln på himmeln. Problemet med att sola sig i Mozambique är att man måste ligga ner, annars solar man skalpen och axlarna. Det hoppas jag att alla förstår, annars får ni komma på mina föreläsningar om solvinlklar. Efter jobbet körde vi och handlade, först mat och dricka och sen byggvaror. Grenuttag, sockerbitar, en såg, en vinkelhake och lite annat. FÖr detta måste man först gå fram till två killar bakom en disk, de skriver en lapp. Denna lappen tar man till en kassa där någon tar betalt. Efter det går man med kvittot till en tredje kille som skriver ut ett nytt kvitto. Därefter går man till en fjärde kille som har varorna. Han går igenom varorna, bockar av och sen kan man få sina grejor. Snacka om att pproducera arbetstillfällen. Synd bara att nästan inga skpar värde.

Christian kom idag. Nu är vi alla sex samlade. Vi tog honom till labbet för en snabbvisning så att han vet var som väntar imorgon. På kvällen sprang vi samt spelade vi fotboll. Efter det hade vi indisk middag.

 

Niko blir lätt arg när han jobbar.

Niko easily gets angry when he works.

 

Ricardo tar gärna jobben som innebär att man sitter. Men har gör ett bra jobb!

Ricardo prefers the tasks where he can sit down. But he makes a good work!

 

Niko efter en shoppingrunda. Toapapper, läsk, mjölk samt babymat (Ceralac).

Niko after shopping. Toilet paper, soda, milk and baby food (Ceralac).

 

Såhär ser det ut i vårt vardagsrum. De tre pupporna kläcks snart. Ricardos väckning är klockan 8:00, då har jag varit uppe i minst en timme.

This is how the living room look like. The three pupae will soon hatch. Ricardos wake up is at 8:00. At that time I have been up at least one hour.

9:e november

Ytterliggare en riktigt varm dag. Det är väl ok med 38°C i skuggan om man ligger på stranden eller om man kan sitta under ett träd i parken. Det är dock en helt annan sak om man skall vara rörmokare, bära solfångare, flytta stenar eller ens bara tänka. Dagens jobb bestod mest av att demontera en solfångare för att kunna stoppa i en ny absorbator. sen var det "bara" att sätta samman den igen. Hårt jobb, mycket jobb men det gick bra även idag.

På kvällen var det bara jag som sprang, de andra drack öl. MIddagen hade vi på ett köttställe. Som tur var fanns det sallad. Efter det tog vi en kopp kaffe på Crystal. Roligast där var nog att vi hittade Cuamba, proffessorn på avdelningen där vi är. Han blev jätteglad av att se oss och han fick träffa Christian, Niko, Iubita och Ivanna. Sen var den dagen slut.

 

Jag och solfångarna.

Me and the solar collectors.

Niko är arg på glasrutan som är smutsig. Han tar sitt jobb på största allvar, inget får gå fel.

Niko is angry with the dirty glass. He takes his work very seriously, nothing can go wrong.

   

Temperaturen i solen. Det var en verkligt varm dag.

The temperatue in the sun. It was a really hot day, and sunny.

 

Inställningar innan mätningen kunde göras.

Adjustments before tghe measurements could be performed.

10:e november

Vad skall jag skriva nu, att vi jobbade med förberedande mätningar igen. Idag var det mest Niko som var i labbet. Annars var det mycket med datorerna idag. Även om dagen var full av jobb så hoppar jag att skriva det idag. Det var nästan exakt som igår så läs 9:e november en gång till.

På kvällen stack vi till fiskmarknaden igen. Det var kanon. Fisk, krabba och räkor. Efter ett tag var det fullt av försäljare hos oss. En kul sak är att alla alltid samlar runt Joao, ahn köper allt. De kan lukta sig till hans svaghet. En kopp kaffe på Mondos sen åkte vi hem.

 

Växtligheten runt labbet, jordnötter och majs. Ett och annat casavaträd finns också.

Plants around the lab, peanuts and corn. There are olso a few casava trees.

 

Ungefär så här glad blir Joaoa när han köpt ett halsband till Christian. För tre halsband betalade han de tre kvarvarande fiskarna.

This is how happy Joao becomes from buying a neckless for Christian. For three necklesses he payed the three remaining fishes.

 

Det värsta är att man tror att man gjort en bra affär, hahaha.

The worst thing is that you think you made a good deal.

 

Denna bild behöver ingen text!

This picturedoesn't need any text!

 

Vem skulle inte köpa en begagnad bil av denna försäljare?

Who wouldn't buy a used car from this salesman?

 

Iubita med sin chokladdrink, Joaos mangodrink bredvid.

Iubita with her chocklate drink, Joao's frozen mango milkshake next.

11: november

Jobb igen. Nu börjar vi bli trötta av värmen och den stekande solen. Jag gick till labbet själv idag. Efter en stund kom Luis dit och hjälpte till. Sen kom Ricardo och Christian. Joao och Gia kom vid 13-tiden. Niko kominte alls. Han är "sjuk". Jag tror att han maskar. Han påstod att han fått antihistaminer mot reaktionerna på malariamedicinen.

Kvällen var löpning för Christian och mig medan Joao ochRIcardo spelade fotboll.

 

Hårt jobb! Ricardo sitter i skuggan när han jobbar.

Hard work, Ricardo sits in the shade when he works.

 

Christian löste problemet med flödesmätaren. För det bled han hyllad

Christian solved the problem with the flow meter. For that he was celibrated.

Den röda akacian. Mina frö som jag tog förra resan grodde inte. Jag skall göra ett nytt försök.

The red acacia. 

12:e november

Idag var det lördag. Tanken var att jag skulle vara här själv. Så blev det inte. Niko är fortfarande sjuk. Jag tycker lite synd om honom. Ricardo åkte aldrig på sin helgresa eftersom det blev ett missförstånd. Jag hade alltså lite sällskap. Vi tre bestämde oss för att åka till marknaden för att handla meningslösa grejor. Nu har jag en afrikansk plånbok!

13:e november

Idag stack vi tidigt till Club Maritimo. Pedro skulle ta oss med ut och segla. Det var trevligt. Det blåste lite väl lite men det är skönt att komma ut på havet, lite lugn och ro. Dessutom får man se Maputo från en annan vinkel. Jag beklagar, men det finns inge foton från helgen.

Helgens intressanta historia är annars att Joao, Christian och Iubita alla åkte till Krugerparken. Lagom till de kom dit gick chappan (bilen) sönder. Så, inne i parken, där det finns lejon, fick de hoppa ur och knuffa bilen mot parkingången. Nu sitter de fast på ett vandrarhem och hoppas att en mekaniker skall hjälpa dem på måndag. Ajajaj, så det kan gå.

14: nnovember

Så var det måndag. Jobbet på labbet är klart. Det sista kopplades in, solfångaren står och väntar på marken. Det är lite som en nerräkning till en månfärd. Kanske inte lika stor nyhet, kanske inte lika högteknologist, men stömningen är där. Man kan skära i stämninen med en kniv så tjock som den är. Alla är tillbaka, alla väntar, nu vill vi bara ha sol.

Niko var hos läkaren. Förutom blodprov måste han nu även lämna andra prover. Jag har lovat att inte berätta vad det är. Därför får han själv berätta att han fått en liten burk som han skall ta med in på toaletten...

 

Niko tycker inte att jag ser normal ut i min mössa. Det gör jag ju inte utan mössa heller.

Niko doesn't think I look normal with my hat. Nor do I without.

 

Luis och "Beto" kopplar in givare.

Luis and "Beto" connecting sensors.

 

Niko och hans värsta mardröm. Det känner vi ju igen!

Niko and his worst nightmare. Been there, done that!

15:e november

Besvikelsen var stor när molnen låg tunga över Maputo. Några mätningar blev det ej. Ja några, men det var bara test. När jag nu tittar ut genom mitt fönster ser jag lite växlande molnighet. Den tror jag säkert att solen kan bränna bort. Jag är hoppfull. Det fick istället bli en städdag i labbet. Snart är det snyggt också. Så snyggt det nu kan bli.

Dagens stor grej blev istället förkvalet mellan Mozambique och Komorerna. Matchen slutade 4-1 till Mozambique som därmed är klara för kvalet till fotbolls VM 2014 i Brasilien. Fotbollen som spelades var riktigt dålig. Det klackades och trixades utan att ha ett syfte. Lagspelet fanns inte, men publiken gillade  det. Jag med, det var roligt. Efter denna match var det så Portugals tur att möte Bosnien i returmatchen för EM 2012, vinnaren vidare. Ricardo var lättretad, inget var riktigt kul. När Portugal gjorde 1-0 och 2-0 sa han "jag sa att det skulle gå såhär", När Bosnnien sen gjorde 2-1 sa han "jag sa att det skulle gå såhär". Efter han att målen trillade in utbrast han, varje gång, "jag sa att det skulle gå såhär". Detta fortsatte fram till att domaren blåste och det stod 6-2 till Portugal. Det var sant också, han sa verkligen så. Men o andra sidan hade han gett alla möjliga senarier mellan målen så man kan ju tycka att han helgarderade. Nåväl, glad var han.

"Elektriker" som visar hur man kopplar in starkström utan att stänga av strömmen först. Det är bara fegisar som gör det antar jag.

Electritian connectring high voltage without turning of the current. Its only cowards that does this, I guess.

   

Ricardo och jag försöker få det att se ut som en reklam för moderna människor som intresserat tittar på en datorskärm. Skillnaden är att det brukar vara snygga människor som inte fattar vad de tittar på. Denna gång var det inte snygga människor.

Ricardo and I try to make it look like commercial for modern people that very interested are looking at a screen. The differens is that it is normally good looking people that doesn't understand what they see. This time it was not good looking people.

 

Niko fick nya mediciner. Enligt doktorn var det inget farligt. Ricardo kände igen medicinen som anti PMS medicin i Portugal. Joao ville minnas att hans mormor hade samma. Nu var det Nikos tur.

Noko got new medicin. According to the doctor there was nothing dangerous. Ricardo recogniced the medicin as anti PMS (English). Joao remembered that his grand mother used to take it. Now its Nikos turn.

Ett glatt fotbollsgäng. Iubitas första match!

Happy football supporters. It was Iubitas first match!

    Fler Fler glada människor.

More happy people.

Samlade Mozambiqaner under nationalsången.

Concentrated Mozambicans during the national anthem.

    Matchen slutade 4-1, Mozambique redo för kvalet.

The game ended 4-1, Mozambique is ready for the qualifications.

16:e november

Dagen då vi skulle mäta igen, men nej. Det var växlande molnighet så våra högt önskade IAM-filer får vänta lite till. Vi gjorde några småtester men resten får vänta tills torsdagen.På kvällen åkte vi til fiskmarknaden. Efer den åkte vi hem. jag var jättetrött så det blev en tidig kväll.

 

Niko på kvällen efter jobbet, glad som få

Niko after work, happy as few.

 

Jobb på kvällen i vårt vardagsrum. Det jobbar faktiskt från morgon till kväll.

Work in the evening in our living room. We seriously work from morning to the evening.

 

Ricardo ser lite skeptisk ut när han tittar på de grillade räkorna.

Ricardo looks sceptic when looking at the shrimps.

17: november

Solen skiner, ut och mät. Alla var där. Tempot högt. Ricardo satt i "huset" och skrek order till alla. Jag, Joao och Niko flyttade runt runt solfångaren i alla möjliga vinklar. Vattentemp mättes, liksom flödet, solinstrålning och vinklar. Det gick snabbt. Vi ville mäta när vädret var bra. Solen brände men vi jobbade så snabbt vi bara kunde. Inget kunde stoppa oss.

 

Niko är riktigt förbannad på solfångaren

Niko is really angry with the collector

 

Ricardo ser slaget komma. Reta inte upp Niko när han jobbar.

Ricardo can see the punch coming. Don't mess with Niko when he works.

 

Trängsel kring solfångaren

Congestion around the collector

 

Niko pekar ut fokalpunkten för solfångaren.

Niko pointing out the focal point of the collector

 

Christian kollar att IV-upptagaren fungerar.

Christian checks that the IV-reciever works.

 

Joao trivs bäst i skuggan

Joao likes it better in the shade.

 

Lite för mycket att göra för att hinna äta lunch på ett ställe med bord.

Too much to do for having time to eat at a place with tables.

 

Ganska skitig efter jobb.

Rather dirty after the work.

 

Snacka om dålig täckning av solkräm.

Bad coverage of sun cream.

18:e november

Mer mätningar görs. Nu i blandat unförande. Lite molnigt, lite soligt, lite olika vinklar. Sen blir det MLR, à la Bengt Perers. För övrigt inget speciellt denna dag.

 

Niko med en koksnöt

Niko with a coconut

19:e november

Åter till inhaca. Pånågot vis blev detta ett vattenhål för oss. Vi trivs verkligen fint här. Vi gjorde ett besök i ön enda by. Sen var det åter till Bilogiska stationen där vi bott ett par gånger förut. Vi snorklade bland korallerna och hade en trevlig dag. På kvällen grillade vi fisk, tittade på solnedgången och eldade lite.

 

Segelbåt

Sailing boat

 

Inhaca

 

Tidvatten på Inhaca

Tide at Inhaca

'  

Typiskt hus på Inhaca

Typical house at Inhaca

Nikos dröm

Nikos dream 

20:e november

Lite sol och bad innan vi med den gamla båten begav oss till Maputo. Tillbaka i sopornas förlovade stad. Joao som haft för mycket jobb att utföra hade stannat hemma och kunde därför plocka upp oss med bilen. Middag på indiska.

 

Jag och Ivanna på väg till Biologiska stationen

Me and Ivanna on out way to the Biological station

 

På väg till Biologiska stationen

On the way to the biological station

Båt

Boat (no really!)

Solnedgång

Sun set

 

Lite mer solnedgång

Sun set again

 

Alla vi som njöt av solnedgången och vår Manica

All of us enjoying the sun set and our Manica

 

Fisken ser lite arg ut

The fish looks a bit angry

 

Fisken ser god ut

The fish looks tasty

Inhaca

21:e november

Christian åkte hem idag. Ett par timmar innan kom dock Chabo Mambo från Zambia för att jobba med oss. VI är nu bara fyra som bor i lägenheten. På kvällen var vi p åindiska restaurangen, någon skulle åka hem så vi firade denna personen. Vet inte vem det var.

 

Chrisitan åkte, Chabo kom.

Christian went, Chabo came.

22:e november

Regnet fortsätter. Allt vi behöver är två timmar sol. Men så ser det inte ut att bli. Idag var det svinkallt istället. Alla frös så pass mycket att vi satte på värmen i bilen. Det ångade så att Joao knappt kunde se ut genom framrutan. Men varmt blev det. Niko lagade mat, kanonbra.

Niko blev trött på att det var skitigt. Ricardo fattar ingen, inte jag heller. Det var nästan helt rent.

Niko got tired of the dirt. Ricardo doesn't get it, nor me. It was almost completely clean. 

 

Mitt rum. Fronten på bordet är trasigt. Det betyder att jag får spågor varje gång jag skriver, som nu.

My room. The front of the desk is broken. This means that I get splinters every time I write, like now.

23:e november

Nej, nu har vi inget flyt med solen. Alla andra mätningar är klara, vi vill bara ha en vinkelmätning också. Lyckas vi är Mozambiquevistelsen förmodligen en fullträff. På kvällen var vi på fiskmarknaden.

 

Ödla utanför labbet

Lizard outside the lab

 

Middag på fiskmarknaden, vårt favoritställe.

Dinner at the fish market, our favourite place.

24:e november

Regnet det bara öser ner, la la la la la la la la la la la laaaa. Vi blir snart tokiga. Som "tur" är gick vår pump sönder. Dvs, vi fick klydda med denna istället. Vi hade med en extra pump, men vi hade inte kopplingar till den så det fick vi skaffa i stan. Annars är vi väl hyfsat färdiga med rapporten som vi tänkt skriva på själva mätningarna. Ja förutom den sista mätningen då vill säga.

På kvällen var det jazzkonsert. Jag gillar inte jazz, inte Ricardo eller Joao heller. Dessutom hade vi lite jobb att utföra så vi stannade hemma. Niko påstod dock att han gillade denna form av oljud så han åkte iväg, utan oss. Känslan av att släppa iväg Niko i nattens Maputo är väl lite lik den som när Matilda lärde sig cykla. Först är de beroende av en men sen blir de självständigare för varje dag. Ibland går det bara så fort.

 

En typisk dag i Maputo. Chabo är lika glad alltid.

A typical day in Maputo. Chabo is always happy.

 

Av någon anledningen är det alltid jag som gör elektrikerjobben.

For some reason it's always me doing the electrical jobs.

 

Varför gör jag jobbet som är så långt ner när jag är här med tre sydeuropeer?

Why am I doing the job that is so far down when I'm here with three south Europeans?

 

Ricardo i soffan. Han blev trött av att titta på mitt arbetstempo.

Ricardo in the sofa. He got tired from looking at my speed when working.

 

Niko efter jazzkonsserten. När man sitter i ett sådant tält finns det ingen värdighet kvar.

Niko after the jazz koncert. When you are sitting in such tent there is no dignity left.

25:e november

Dagen innan. Vi har tittat på väderleken de kommande dagarna. Morgondagen skall vara solig, sen regn igen. Imorgon måste allt funka. Det är sista chansen, sen är allt över och misslyckandet ett faktum. Ett misstag och vi blir idiotförklarade. Pressen som vilar på oss är omänsklig. Vi känner oss som Armstrong, Aldrin och den tredje gubben som ingen vet vad han heter. Alla jobbade med förberedelser. Inget skulle lämnas till slumpen. Ricardo satte klockan till 7:00, i mitt rum! Jag skulle titta om vädret var klar, annars kunde jag bara stänga av klockan. Han skulle sova vidare. Nåväl, jag vaknat ju innan sju ändå. På kvällen var vi ute en stund och drack en öl. Vi gick hem tidigt trots att det var trevligt. Niko tackade t.o.m nej till att följa med ett helt gäng tjejer p åen resa till Swaziland. Han var lika laddad på att mäta som alla andra.

 

MIndre läcka, inget som inte går att fixa.

Smaller leakage, nothing that can't be fixed.

 

Hårt arbete med en trög koppling.

Hard work.

 

Att såga trä med en bågfil är jättekul!

Sawing wood with a metal saw is very fun!

 

När den enda sågen i Maputo går sönder tar man en hammare istället.

When the only saw in Maputo breaks you take a hammer instead.

Genom att lägga en tröja över läckan slipper vi få in vatten i eluttaget.

By puting a t-shirt over the leakage we avoid to get water in the electrical stuff.

   

Ingen ställning innebär att någon får hålla solfångaren

No stand means that somebody has to hold the collector

 

Ricardo försöker "spika" in en skruvmejsel med hjälp av en skiftnyckel i en av pallarna.

Ricardo lost it!

 

Luis försöker skära lite trä. Nu har vi ingen kniv heller.

Luis is trying to cut wood. Now we don't have a knife eighter

 

Ricardo och jag tänker

Ricardo and I think.

26:e november

-"Det är klart väder" skriker Ricardo i mitt rum. Hade det varit fem år sen hade han varit p åväg för att surfa, men nu är han inte så cool längre. Nu vill han mäta solceller! Jag med, jag flög upp ur sängen. Niko vaknade på 2 sekunder. Joao var dock lite svårare. Det tog kanske 1 minut. Det blev ingen frukost. Jo, en kaka! Alla var på plats i tid. Chabo kom också tidigt. Allt gick perfekt. Vi fixade allt som vi önskade, hopppas jag. Tänk om vi missat något. Nej, det tror jag inte. När vi var klara kunde vi pusta ut. Joao ville hålla upp en skylt med Solarus. Det var jag som fick hålla den, annars hade bara halva bilden kommit med.

Efter det åkte vi hem, det var ju trots alls lördag. Vi sov en stund innan vi körde norrut. Vi hade tänkt köra till Macaneta men vi missade avfarten. När vi väl hade vänt, och förlorat en timme, och kommit fram upptäckte vi att båten var sönder så vi kom inte över till ön. Men, vi hittade såväl piri-piri-nötter som banana-masä, hur det nu stavas på portugisiska? Hur som helst betyder det bananäpple, och det är jättegott. Vi körde hem. Vi skulle sova i någon timme innan vi gick ut. Vi hade ju inte varit ute alls. Men, alla somnade för natten. Jag vaknade till klockan 2:00, sen somnade jag igen. Alla hade somnat kring 18:00 och alla sov till 6:00 dagen efter. Förmodligen var vi alla lite stressade av jobbet och nu när allt gick väl somnade vi.

 

Hela gänget som mätte.

The people involved with the measurements.

 

Glassätning

Ice cream eating

 

En vakt som frågade om vi kunde ta ett fotot på honom tillsammans med oss, med vår kamera!

A guard asking if we could take a picture of him together with us, with our camera!

 

Ja!

Yes!

 

Ricardo och jag i Luis trädgård.

Ricardo and me in Luis garden.

 

Luis hus.

Luis house.

 

Niko med sina mango.

Niko and his mangos

27:e november

Ja, alla vaknade ju tidigt. Så vad skulle vi göra med dagen. Vi bestämde oss för att ta en båttur till en halvö. Vi tillsammans med Carolina från Danmark samt Martin från Sverige. Trevlig tur, fin strand. Det var lågvatten på vägen dit så vi fick gå i det grumliga vattnet. Naturligtvis var det en stor krabba som bet mig. Aningen obehagligt eftersom man inte kunde se något. Vi badade och spelade lite strandtennis. Ett sista dopp innebar att jag blev bränd av en manet från nacken halvvägs ner på ryggen. Varför skall alla förbannade djur attackera mig? Jag har inte gjort dem något. Snart är det slut med pengar till WWF, Greenpeace och Sea Shepherd! Innan vi åkte hem fångade Joao en krabba. Han ville visa den för oss. Han klappade den som vore den en hamster. Han han sen skulle släppa tillbaka den i havet ville han inte rör sig. Den var död. Inget kunde få den tillbaka. När vågorna slog mot den rullade den enbart runt i vattnet som en gammal flaska. Den hade inte enbart förlorat sitt liv utan nu också sin värdighet. EN snabb begravning och det var slut för krabban.

På kvällen åkte vi för föst til en bar innan vi skulle vidare därifrån. Vi åkte alla fyra plus tre finskor i bilen. Jag satt fram så det var inga problem för mig. Problem kom dock för Niko eftersom polisen stannade oss. Tre tuffa killar me