Det tycks som om bloggen blev full. Därför delas den nu i en andra del. Den första delen finns nedanför denna. Även den är uppdaterad nu.

Fler bilder från Viktoriafallet

  Precis vid fallet

  Bad i Zambezifloden

Vilse i djungeln 

  Nere vid Zambezifloden   Ricardos nya kompis

Dag 45, 20 februari

Vid 10-tiden gick vi så till kyrkan. Pingstkyrkan i Livingstone tog emot oss. Aningen konstigt för mig som håller på att läsa Richard Dawkins ”Illusionen om gud” för tillfället. Efter att ha pratat i tungor och läst högt från bibeln var vi tvungna att gå. Innan vi gick fick vi först komma fram och presentera oss för församlingen. Märkligt.

En runda på marknaden efter det. Vi köpte kokta, friterade larver. Gott var det väl inte men inte äckligt heller. Efter det åkte vi hem och badade en stund. Nu har vi ätit lunch och sitter under ett tak och tittar på den kommande stormen.

  Bra mat för vegetarianer

  Primitiv kyrka

Dag 46, 21 februari

Åkte på ”White Water Rafting”. Det var faktiskt roligt. Vi klarade oss från att välta med flotten men blev ordentligt blölta ändå. Känns lite konsigt att bada i Zambezifloden när man vet att det finns krokodiler där. Förvisso skall det inte finnas just där vi var men kanske kunde en ha simmat fel tänkte jag. På kvällen skulle vi på en kryssning. Vi väntade vid poolen som vi blev tillsagda. Plötsligt ser Ricardo att båten som vi skulle åka med seglade iväg, ingen solnedgångskryssning för oss.

          Rafting-bilder

  Från Ricardos kamera   Punkering igen   Landsbygden utanför Livingstone

Dag 47, 22 februari.

Till flygplatsen på förmiddagen för att åka till Maputo. Tyvärr blev det skit av allt och vi kom inte med planet. Tydligen hade det varit för nära i tiden som vi bokade så deras system hade inte klarat av det. På flygplatsen var deras server nere så vi kunde inte köpa någon biljett heller. Vi åkte sålunda tillbaka till vandrarhemmet och badade. På kvällen stack jag, Ricardo och Nick (Zimbabwe) till en indisk restaurang.

  Nick, en kille och Ricardo i puben på vandrarhemmet. Ingen flygresa, bara att åka tillbaka.

Dag 48, 23 februari

Nästa försök, Vi sitter nu på flygplatsen, väskan är incheckad och snart går planet. Vi skall åka med flygbolaget ” 1-time-airline”. Vem hittade på det namnet? Vi skall mellanlanda i Johannesburg för att till slut komma till Maputo vid 18-tiden ikväll.

Hem kom vi efter en jobbig flygtur. Skakigt som bara den i början. När vi landade i Maputo kändes det som om vi kom hem. Nu kan vi säga att vi bott i Mozambique! När vi på kvällen gick en runda så förstod vi hur trasigt Maputo och Mozambique är. Jämfört med Zambia är Mozambique två divisioner sämre. Alla hål i gatorna, alla elledningar som hänger så att man håller på att bli förkolnad, allt skräp längs vägarna. Som om inte det vore nog har vi inget vatten i lägenheten nu heller. Dvs, vi kan inte laga met, inte duscha, inte tvätta kläderna…

Dag 49, 24 februari

Vilken dålig dag. Tullen har lagt beslag på våra solfångare. Luis är upprörd och försöker fixa det. Bland annat var vi på finansministeriet och ville ha hjälp. Men icke, solfångarna skall först malas i ett hopplöst byrokratiskt system. Vi vet inte riktigt hur vi skall lösa det.

Vattnet funkar fortfarande inte. Det kom lite imorse men det försvann snabbt. Man kan ju verkligen fråga sig varför vi vill lära dem hur man värmer vatten med en solfångare när de inte har vatten överhuvudtaget. Nästa projekt vi gör kanskekan vara att lära kenyanerna hur man smälter snö.

Joao är uppjagad eftersom han fått ett virus i sin dator. Hela datorn är kass.

Detta var ingen bra dag.

Dag 50, 25 februari

Klockan 14 mötte vi rörmokaren. Han följde med till en VVS-butik så att vi kunde se vad som fanns att tillgå. Affären såg ut som om den varit drabbad av en jordbävning. Efter ett oändligt långt dividerande om rör, kopplingar, och ventiler åkte vi till ”labbet” för att kolla det sista med rörmokaren. Han gjorde inköpslistor till den andra delen av jobbet. Totalt har han hos oss i fyra timmar. Vi bestämde att träffas klockan 8.00 dagen efter. Nu skulle vi slutligen färdigställa jobbet, han kunde dessutom jobba hela helgen.

Ricardo handlar och handlar

Typiskt hus i Maputo, kanske inte det snyggaste.

Dag 51, 26 februari

Klockan 8.00 var vi i affären och väntade på rörmokaren. Det var för övrigt en som Luis kände. Han hjälpt Luis med hans hus bland annat. Timmarna gick när vi väntade på honom, men han kom aldrig. Vi ringde på hans telefon, men han svarade inte. Till slut förstod vi att han förmodligen hade ångrat sig. Det var nog inte så roligta att jobba trots allt. Bättre att skita i det. Istället fick vi portugisen i VVS-butiken att ringa till en annan rörmokare. Han skulle komma om en till. Vi väntade långt längre än en timme och han kom inte. Vi ringde igen, det skulle ta en halvtimme. Vi tog en runda på stan medans vi väntade. Efter en dryg timme kom vi tillbaka, då hade han fortfarande inte kommit. Tydligen hade han fastnat i den nästintill obefintliga lördagstrafiken. Han kom dock efter en timme. Men, han hade inga verktyg. Istället ville han låna verktyg i affären. Till slut åkte vi ut till labbet och tittade. Väl där började han att arbete. Han jobbade bra, kanske för att vi lovade honom 200 sek extra om han gjorde ett bra jobb. Tyvärr hade nu hela dagen gått så vi kunde inte jobba så länge. Dessutom hade vi inte tid att handla grejor til söndagen nu. Dvs, hela helgen försvann.

Det är nästintill helt omöjligt att jobba i Mozambique. Ingen pallar, alla skiter i det istället. Detta är ingen åsikt som enbart jag Ricardo och Joao har. Alla hjälparbetare och privatanställda europeer som vi känner tycker likadant. Det är mycket frustrerande.

Dessutom har vi inget vatten i lägenheten.

Snickaren har inget verktyg att klippa av armeringsjärnen. Istället slår han med en binne tills de gått  av.

Dag 52, 27 februari

Egentligen ville vi jobba men det gick ju inte. Istället åkte vi till stranden, det var ju trots allt söndag. Vi tre, Ivana, Steven (England) samt Terese (Västerås) åkte till Macaneta. Stranden var jättefin och vågorna som slog in var säkerligen två meter höga. Undervattensströmmarna var starka så man fick passa sig när man var i vattnet. Men det var grymt roligt. Vi badade, solade i ett par timmar innan vi hade lunch. Efter det åkte vi tillbaka. Innan färjan passade vi på att handla blandat skräp av gatuförsäljarna, Jaoo handlade mest som vanligt.

Dag 52, det innebär att vi varit här 2/3 av tiden!

Stranden i Marcaneta.

Dag 53, 28 februari

Så var det dags att jobba. Rörmokaren gjorde  sitt. Däremot verkar det som om vår ena medarbetare (Mozambiquer) mest är där för att sabba. Hela dagen handlade om att åka runt och leta efter material till bygget.

Typisk rörmokare.

Dag 54, 1 mars

Dagen började med att vi åkte till labbet. Där mötte Garino oss. Han hade lovat att vi skulle ha ström på morgonen. Det hade vi inte. Däremot låvade han en elektriker. Det kom verkligen en elektriker senare. De skulle fixa ström. Senare när jag kom dig hade de hämtat ström från huset som låg på andra sidan gatan. Kabeln hängde mellan träden, ner i gräset och in i vårt lab. Men vad gör det, vi hade ju i alla fall allt nu. 10 sekunder senare beordrar han elektrikern att klippa av sladden på mitteln. Naturligtvis följer han order och delar kabeln mitt av. Sen rullar han ihop de två bitarna och lägger dem i sin bil. En hel dags arbete rullas samman, och vi har ingen el! Rörmokaren blev jättearg över att vi ville att han skulle sätta fast rören i golvet så att de inte bara hängde i luften. Nu måste vi skaffa en ny rörmokare. Dessutom får vi inte ut solfångarna från tullen. Innan det kan hända måste en tulltjänsteman ge ett papper till en ekonom på avdelningen för fysik. Därefter skall ekonomiansvarig för universitetet ha pappret, efter honom skall det till finansdepartementet. Här skrivs det slutligen under och vi kan få pappret för att ta det till tullen så att vi kan få ut solfångarna som Solarus har donerat. Så kan det gå.

Ricardo har i sin besvikelse gjort en lista på saker som man måste stå ut med i Mozambique, här följer den:

• Electrocuted in the shower in Bilene
• Electrocuted in the stove in Bilene
• Electrocuted cooking food at our place
• Electrocuted cooking food in Inhaca
• Food poisoning 2/3/4 times in the fish market
• No water during weeks in a row especially during food poisoning. No flushing… Nice!
• Car breaking down because the battery has bad contacts. Gets fixed by smashing a stone into it and assuring that NOW it’s fine and running, no problem
• No fresh milk in the supermarket
• Joao taking the computer to “repair” to a store in Zambia (Ministry of work and supply) and in Maputo and got worse every time. He really never learns
• No emergency call number, nobody knows the 112!
• No post
• Electric cables lying down in the street. Electric contacts exposed everywhere.
• Restaurant has all the ingredients for the salad but can’t do it because it’s too much work to mix it
• Some believe that albinos are mean and they just look like fish because they can’t eat it but they do it anyway
• People eating from garbage in the streets
• Children eating the leftovers of our food on the floor
• Constructors never coming to do their work. Instead of finishing the house in 4 days like promised they left it half finished in more than a month while stealing a part of the material
• Henrik defecating in a small cup for food poisoning test
• After waiting so long for the collectors (which are donated) they get stuck in the toll due to bureaucracy and requesting a large tax fee (2500€)
• 2 h waiting for each meal
• Shoes melting after one day I bought them(Henrik: Ricardo handlar skor för alla sina pengar!)
• Bus from Lusaka to Livingstone with fat breast feeding lady next to me and a loud shaking window during the 7 hour trip
• Place to mount the lab is an empty corn field without water and electricity
• Joao gets allergy every time he showers
• Why install solar thermal technology in a country with actually no water at all?
• We are sure that Murphy was in Mozambique when he came up with his law!
• När sopberget utanför huset blivit tillräckligt stor sätter man helt enkelt fyr på det.
• Det finns inga brunnslock. Folket har stulit dem och lämnat in dem för pant. Hålen är djupa.
• Deras flygbolag är svartlistat för sin bristande säkerhet.
• Det är alltid någon som är sjuk, jag Ricardo eller Joao.
• Det finns massor av malariamyggor

Uppeldade sopor utanför vårt hus.

Vår "medarbetare"

Det finns en som jobbar iallafall.

Rörgenomföring, kanske inte den snyggast men den funkar.

Denna blogg ger den mest missvisande berättelsen jag någonsin givit. Bilderna som visas kommer till stor del från våra helger eller det som vi gör under kvällarna. Alla de timmar som vi lägger ner på att gräva, köpa vattenkopplingar, planera lektioner osv osv, ser ni aldrig. ”Tyvärr” är de ganska många, och just nu är det ingen som tycker att det är kul. Det känns som om det är jag, Ricardo och Joao mot hela Maputo.

Dag 55, 2 mars

Fullt jobb, även om det inte går snabbt. Systemet är helt klart och testat. Fattas bara en liten detalj, solfångarna. De är fortfarande kidnappade av tullen. Nu verkar det som om professor Quamba känner killen som är ansvarig för ekonommin på universitetet. Han kan i sin tur använda sina kontakter på finansdepartementet. Dvs, kanske vi kan få våra saker i nästa vecka.

Ricardo som visar sin fruktan för elden

Städdags utanför huset

Polisbil

Dag 56, 3 mars

Dagen var full med jobb. Vi har nu fixat klart alla delarna med systemet. Pumpen snurrar och det finns belysning i huset. Vi testade att avlufta systemet, allt funkar fint. Vi var på byggmarknaden och fixade en plywoodskiva som skall användas för att skruva upp mätutrustningen på.

Storstädning på universitetet. Kanska borde vi göra likadant på EBD?

Dag 57, 4 mars

Idag kom Jenny, Ricardos flickvän. Hon hade med sig paket hemifrån. Fina teckningar, utklipp från veckotidningar (julmotiv) samt en fin pärlplatta som Matilda hade gjort. Jättefina grejor. På kvällen åkte vi på marabente-konsert.

Se så glad Ricardo är nu när Jenny kommit hit.

Fina presenter från Matilda och Albert som Jenny hade med sig. Teckningar, utklipp samt en fin pärlplatta. Tack så mycket!

Dag 58, 5 mars

Tidigt upp och iväg till Inhaca. Vi gillade ön skarpt och Ricardo ville visa den för Jenny. Vi var ca 10 som åkte dit. På eftermiddagen var vi och snorklade. Inga stora monsterfiskar denna gången. På kvällen grillade vi och hade det trevligt. Fantastiskt vilken stjärnhimmel man kan se när man kommer bort från allt bakgrundsljus från storstäderna.

Alla vi som åkte till Inhaca

Jag som dykare

Fiskar i massor

Fina fisken I

Fina fisken II

Ingen kommentar

Fler dykare

Dag 59, 6 mars

Sol och bad. Lite fotboll och läsning. Efter ett tag började jag dock känna mig lite kass. Lagom till båtresan hem var jag heldålig. Jag satte mig längst bak i båten med huvudet utanför relingen ifall jag skulle spy. Sjuk igen, börjar kännas lite tråkigt nu. Hem kom vi i alla fall. Jag avslutade dagen direkt och gick och la mig. Jag vaknade ett par gånger, helt genomsvettig.

Dag 60, 7 mars

Vaknade lite bättre. Kommer förmodligen att gå till doktorn ändå. Jag vill inte chansa med något. Hade jag varit frisk skulle jag ha firat min och Evas bröllopsdag med ett trevligt restaurangbesök ikväll. Men jag vet inte om jag har energi till det.

Idag kom Christian Gruffman på besök. Nu är alltså alla samlade. Han fann sig snabbt i situationen, och vi gick ut och åt.

Imorgon skall vi åka på semester. Ingen av oss tänker ta med någon dator. Dvs denna bloggen kommer att ligga nere i cirka två veckor. Vi kommer tillbaka till Maputo igen den 23 mars för att göra ett sista ryck med solfångarna. Kanske kan jag uppdatera den då.

Dag 61, 8 mars

Så skulle vi då åka. Problemet var bara att vi inte hade någon bil. Inget vill sig direkt. Vi ville hyra en bil i Maputo och lämna den i Nampula. För det vill bilhandlarna ha ungefär 10.000-20.000 sek. Lite väl mycket tycker vi. Så istället väntar vi en dag och åker till Swaziland istället. Vi måste ändå lämna landet eftersom vi enbart får stanna i 30 dagar.

Vi har fortfarande inget vatten. En kort stund imorse kom det en skvätt så att vi kunde diska. Sen var det slut på det roliga.

Roligt nog så hade vi känslan av att vi ”slösar bort en dag”. Att åka till Swaziland och titta på elefanter och äta god mat är alltså att slösa bort en dag. Ganska bra att slösa ibland.

Christian är och inspekterar installationerna. Är det det finaste labbaet han sett?

Sockerrörsdricksmaskinen sköts av mig.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Då verkar det som om inlägget är maxat, vi börjar om den 27:e.   27:e november Ja, alla vaknade ju tidigt. Så vad skulle vi göra med dagen. Vi bestämde oss för att ta en båttur till en halvö. Vi tillsammans med Carolina från Danmark samt Martin...

************************************************************
*********************** **********************************************************
*************************OBS! CONTINUE READING ON THE NEXT TOPIC SEE MAPUTO THE RETURN, PART TWO, IN T...

Dag 62, 9 mars Tidigt iväg mot Swaziland. Efter ett tag nådde vi Mlilwane nationalpark. Vi tog en guidad tur. Landskapet var mycket vackert. Natten kom och vi såg en del djur, men inget roligare än gnuer och zebror. Lite senare åkte vi och tittade ...

Dag 1, 8:e januari Klockan 14:00 lämnade taxin mitt hem. Ricardo och Jennie plockades upp på vägen till Malmö Centralstation. En kort tågresa innan Kastrup. Mängden mätutrustning som vi hade med oss gjorde att vi fick betala för två stora extra ...