Då verkar det som om inlägget är maxat, vi börjar om den 27:e.

27:e november

Ja, alla vaknade ju tidigt. Så vad skulle vi göra med dagen. Vi bestämde oss för att ta en båttur till en halvö. Vi tillsammans med Carolina från Danmark samt Martin från Sverige. Trevlig tur, fin strand. Det var lågvatten på vägen dit så vi fick gå i det grumliga vattnet. Naturligtvis var det en stor krabba som bet mig. Aningen obehagligt eftersom man inte kunde se något. Vi badade och spelade lite strandtennis. Ett sista dopp innebar att jag blev bränd av en manet från nacken halvvägs ner på ryggen. Varför skall alla förbannade djur attackera mig? Jag har inte gjort dem något. Snart är det slut med pengar till WWF, Greenpeace och Sea Shepherd! Innan vi åkte hem fångade Joao en krabba. Han ville visa den för oss. Han klappade den som vore den en hamster. Han han sen skulle släppa tillbaka den i havet ville han inte rör sig. Den var död. Inget kunde få den tillbaka. När vågorna slog mot den rullade den enbart runt i vattnet som en gammal flaska. Den hade inte enbart förlorat sitt liv utan nu också sin värdighet. En snabb begravning och det var slut för krabban.

På kvällen åkte vi för föst til en bar innan vi skulle vidare därifrån. Vi åkte alla fyra plus tre finskor i bilen. Jag satt fram så det var inga problem för mig. Problem kom dock för Niko eftersom polisen stannade oss. Tre tuffa killar med maskingevär. Antingen skulle vi betala motsvarande 2500 sek, annars skulle Niko följa med polisstationen. Joao vägrade att betala. Istället började vi att förhandla. Priset slutade på 120 sek. Det var bara att betala. Joao och Lotta fick hoppa ut och gå. Vi skulle bara runt hörnan. Niko missade avfarten, den andra var han nära på att inleda (felaktig) högertrafik. Vi fick fortsätta rakt fram. Vid nästa gata tänkte han göra en förbjuden u-sväng, men ändrade sig i sista stund. Vi vinglade fram som ett fyllo. Då kommer naturligtvis en polis till. Vi blir stoppade. Denna gången har vi otroligt svårt för att hålla oss för skratt. Niko tyckte bara att det var lite kul. Polisen ville ha pengar men Ricardo övertalade polisen att vi bara kört vilse. Istället eskorterade polisen oss till klubben. Resten av denna historia tar vi sen.

Joao med sitt offer

Joao and his victim

Niko lagar mat

Niok cooking food

28:e november

På morgonen ringde svenska ambassadens sekreterare till oss. VI var inbjudna på lunch. Klockan 12:30 var vi på plats. Det var klart trevligt. Ambassadören hade sällskap av bland annat SIDA-representanter. Allt gick väl. Resten av dagen gick till blandat arbete.

Ambassadöres hem

The home of the ambassador

Antonio (vakten) och jag. Han fick lite kläder av mig.

Antonio (the guard) and me. He got some clothes from me.

Visst ser det ut som om jag förklarar något viktigt, samt att Chabo lyssnar. Undrar vad jag sa.

29:e november

Sista kvällen i Maputo någonsin? Labbet ställdes iordning, så gott det gick. Kvällen skulle firas. Joao bokade bord på marknaden för alla vi kände. Vi blev sena. Lagom till att vi skulle gå kom Chabu gående. Han hade åkt med Ivanna till marknaden. De kom dock aldrig fram eftersom de krockade med bilen. Hon var på sjukhuset, som tur var ej allvarligt skadad. Vi gick hem till Luis för att säga hejdå. Två flaskor vin och vi var än senare. Vi lyckades komma 2,5 timmar set till vårt eget kalas. När vi kom hade köket stängt. Vi stack till en pub istället. Kvällen blev lång.

Ricardo vägrar fatta att köket är stängt.

Äntligen fick Niko gå ut och dansa.

Då väljer han att dansa med Chabo!

30:e november

Morgonen började med att Joao, Ricardo och jag skulle köra två madrasser med bilen. En på taket och en i bilen. Snabbt genom staden mot Stevens lägenhet. Vi hälsade på Ivanna på sjukhuset. Hon var ok, inte helt 100, men ok.

Flyget till Dar es Salaam gick bra. Maputoäventyret var slut. Vi hittade ett billigt transithotell i Dar. Det var skönt att lägga sig.

Eftersom vi tyckte att det var en bra ide att lägga ena madrassen på taket och den andra i bilen insåg vi att det var dags att lämna Maputo innan vi blev alltför Afrikanska.

Ricardo äter upp Ivannas mat på sjukhuset.

1:e december

Jennie hade kommit under natten. Vi åt alla frukost på hotellet. Bussen lämnade Dar es Salaam klockan 8:00 Dagen var seg. Busschaffören körde som en idiot. Vi trodde nog alla att detta var slutet.

Vi kom fram till Arusha på kvällen. En kille hade en lapp med mitt namn. Han hade fått det av en kille från bussen som jag pratat med. Samtidigt hade Tom kommit. Tom var Jennies kompis föredetta mans pappas bror. Naturlig koppling att hälsa på! Det blev ett jäkla liv, som vanligt. Vi tog oss därifrån. Efter en halvtimme var vi hemma hos Tom och Joic. Vi hälsade på familjen och fick mat. Som vanligt skulle alla barnen fota. På kvällen åkte vi till vandrarhemmet. Allt hade gått bra.

Skulle man bli sjuk finns det alltid ett sjukhus som är berett att ta emot dig.

Hemma hos Tom och Joic.

2:e december

Tom hämtade oss för frukost. Efter det körde vi och tittade på deras projekt. De tog hand om HIV-smittade och föräldralösa barn. Vi tittade hur de bodde och vad som gjordes för dem. Efter det åkte vi in till stan och klyddade med bankomater. Till slut fick vi fatt i pengar. Vi köpte bussbiljetter till Dar och åt lunch. Vi tog ut mer pengar och åkte till marknaden. När vi kom dit blev det kaos. Alla skulle snacka och visa. Det hämtades kaffe, torkad fisk och frukt. Kaoset spred sig. Tom fick nog och ville hem. Vi åkte till deras ställe och hade middag. Trevligt igen. Under dagen hade vi även köpt en safariresa.

Lunch med Tom i Arusha.

Snart bryter kaoset ut.

3:e december

Tidigt på morgonen körde Tom oss till Arusha. Vi skulle på safari. Limo, guiden körde oss mot Ngorongoro. Innan vi kom fram hade vi sett såväl elefanter som giraffer. Massvis med massaier fanns det längst vägarna. Ngorongoro var jättefint. Skog blandades med savann och sjöarna låg blanka. Det fanns riktigt mycket djur. Elefanter hade vandrat in i kraterna. Zebror, gnuer, giraffer, bufflar, noshörningar, flodhästar och lejon. Vi fick se allt utom leoparder. Vi var nöjda.

Vår safaribil

Lejon

4:e december

Limo hämtade oss från hotellet i Karatu. Vi körde till Tiringiri national park. Landskapet var än vackrare. Aningen mindre antal djur förutom elefanterna som visade sig i 100-tal. Vi såg alla djuren igen, utom leoparden. Så kan det gå. På kvällen var vi hemma hos Tom och Joic igen. Vi hade lite avskedskalas. Alla fotade massor.

Elefanter i massor

Trevligt ställe att ät lunch

Sömmerskor, och jag!

Sömmorskorna igen!

5:e december

Tom hämtade oss igen. Han körde oss till Arusha, igen. Vi sa hej och tackade för hjälpen med allt.

Bussen tog 11 timmar. Ingen kissepaus på 6 timmar, trevligt. Alla kör dessutom som idioter. Fram kom vi iallafall. Vi antalade med en chafför att köra till hamnen innan han skulle köra oss till flygplatsen. Efter 5 minuters körning stannade han vid ett rödljus. Då kom hans kollega fram och sa något till honom på swahili. Vad gjorde han där. Han hade varit på busshållplatsen tidigare när vi fixade chaffören. Nu hade han kört efter oss, varför? Chaffören satt hela tiden och ringde folk och berättade att han skulle till flygplatsen. Vi visste inte var vi var eller vart han körde oss. Till slut kom vi fram till hamnen. Vi möttes av en hög med människor. Alla skulle sälja båtresor till oss. Det var alltså detta som han pysslat med, ringt till folk. Vi var sjukt trötta på honom så vi tog en annan taxi tillbaka till vårt hotell.

6:e december

Vi tog färgan över till Zanzibar. Vi hade läst att det skulle vara massvis med jobbiga människor som skulle möta oss för att "hjälpa" oss med att bära väskor mot betalning samt dra med oss till olika hotell. Alla var beredda på det värsta. Det kom dock ingen. Kanske för att vi numera är vana vid all skit. Vi hyrde en bil direkt. Vi tittade på Stone town som snabbast. Efter det körde vi norrut tills ön tog slut. Där hittade vi ett bra och billigt hotell. Vi gick genast till stranden. Grymt skönt.

Lite strandtennis

7:e december

Vi åkte till en kryddfarm. Där fick vi se allt från kanelträd till kardemumma. Mycket trevligt. Vi anslutade med att handla löjligt mycket kryddor.

Ricardo har fått klåda av sin malariamedicin. Nu tar han antihistaminer som han blir trött av.

Peppar. Först är den grön, sen blir den röd. Om man tar bort det röda skalet blir den vit. Låter man det röda skalet sitta kvar mörknar det och blir svart. Så har man alla fyra pepparfärgerna.

Jennie var besvärad av att det var lerigt på farmen. Hon hade faktiskt tygsandaler!

Kokosnötter som släcker törsten.

Någon form av ätbar del av ett träd.

Shopping av kryddor

8:e december

Det regnade på morgonen. Vi ställde därför in snorklingen. Jag åt frukost med Lilly från Danmark. Hon följde med oss till prison island. Jennie körde eftersom Ricardo kände sig trött. Vi kom fram till Stone town vid 13-tiden. Först indisk lunch, sen ut till havs. Prison Island var grymt häftigt. Mest sköldpaddorna. Den älsta var 185 år. Vi passade på att snorkla vid korallerna. Det fanns inte så mycket fisk, vi körde hem.

Vi åt middag. Efter det gick jag och Lilly på en klubb. Jag snackade med en massai. Innan det hade jag och Lilly pratatom ifall det var riktiga massaier eller inte. De var lite väl korrekt klädda. Fina vita skor med pärlor på osv. Massaierna i Arusha hade antingen jympaskor eler gamla bildäck som de fixat till, inga pärlskor.

Men men, killen var rolig att prata med.

Älsta sköldpaddan var 185 år.

9:e december

Jag ricardo samt Jennie åkte iväg i en båt på morgonen. Vi skulle åka till en ö för att snorkla- Båtresan var fruktansvärd. Vågorna var höga och de slog in över båten. Det var lite löjligt. Väl framme var snorklingen riktigt bra. Klart vatten och en hel del fisk.

På kvällen gick vi till favoritrestaurangen. Ägaren berättade bland annat att det inte fanns massaier på ön. Det var som vi trodde, inga massaier.

Ricardo utanför en av affärerna.

10:e december

Dagen började riktigt bra. Jag kollade min e-post och hittade enbart bra nyheter. Vi tog en runda bland alla fejkmassaier på deras marknad. Sen gick vi och tittade på ett ställe som hade sköldpaddor. De tog emot skadade sköldpaddor. De hjälptes och släpptes tillbaka i havet. På kvällen åkte vi till ett hotell längre söderut på ön. et var fullmånefest, vilket trams.

11:e november

Sol, bad och en runda till Stone town för att ta ut pengar. En middag på kvällen sen var dagen slut.

Jag och Ricardo utanför en affär i Stown town.

12:e december

Sista dagen, nästan iallafall. Vi gjorde inget vettigt. Spelade strandtennis, solade, åt och kollade flygbiljetterna på nätet. Innan dagen var slut hade vi handlat lite suvenirer också. Nu har jag grejer till alla.

13:e december

Vi begav oss till Stone town igen. Skaffade biljetter och åkte båt över till Dar. Vi tog en taxi till hotellet där vi packade ner alla våra grejer. Vi begav oss sent till flygplatsen. Vi sa hej till jennie och gick ombord på KLM planet som skulle ta oss till Amsterdam

Varför inte gå "all in" på maten i glasskåpet ett par timmar innan man åker hem?

14:e december

Flyget gick bra. Vi tog en kopp kaffe på flygplatsen innan vi sa hej. Jag flög ensam vidare till Köpenhamn, allt gick bra. Tåget över och en taxi den sista biten.

Under dörrmatten låg nyckeln. Jag öppnade dörren. Jag var hemma. Projektet var slut.

Sammanfattning

Projektet

Alla som känner mig vet att jag gärna berättar att jag:

Helst slipper jobba

Att det jag gjorde inte blev så bra

Att det ändå inte gör något eftersom ingen läser det ändå

osv osv, även om det inte är sant tycker jag att det är kul att driva med mig själv. Men detta projektet kan jag inte driva med. Jag försökte men det gick inte.

Problemen vi ställdes inför var långt större än vad vi kunde ana. Inte bara var det svårt tekniskt, det var många kulturella problem som vi inte hade en aning om innan vi väl kom dit.

Hur som helst var projetet en dundersuccé. Vi lyckades att bygga ett lab, hålla kurser, starta samarbete mellan Maputo och Lusaka samt vi har påbörjat artiklar som skall publiceras i vetenskapliga tidsskrifter. Allt man kunde önska sig genomfördes.

Vi är alla mycket stolta över detta.

Afrika

Ja, vad skall man säga. Människorna var enormt trevlig. Men det är ju folk faktiskt nästan över hela jorden. Att det var varm behöver jag inte skriva här. Det vet alla redan. Det finns trots allt ett ord som beskriver alla problem vi hade, kaos. Kanske är det hårt att skriva kaos, men det är just det som är problemet. Avsaknaden av organisation. Vad detta sen beror på får ni fråga någon annan.

Vänskap

Jag väljer att avsluta bloggen med ett citat från Bengt Perers. "Efter en sådan här resa kommer ni nog alltid att vara vänner."

Jag tror och hoppas att han har rätt.

Bilden nedan får sympolisera allt jag skrivet om.

En sista bild för att förklara allt. Synd att inte Christian var här den dagen.

9:e januari

Många var vi som trodde att allt var slut. Men som i alla sagor finns ju en prolog. Hur gick det här då? Levde alla lyckliga i alla sina dagar. Tveksamt, livet är ju trots allt fyullt av besvikelser. Här kommer en till. En larv i min fot. Ganska äckligt tycker jag. Förmodligen har jag fått den på Zanzibar. Den är bara ett par millimeter stor, inte farlig efetrsom den stannar i foten. Den skall alltså inte borra i min lever. Dock är den störig eftersom den vaknar innan jag gör det. Och när den väl vaknat vill den ha frukost, dvs mitt kött. När den äter så kliar det jättemycket så jag vaknar. Det känns faktiskt lite äckligt. Nåväl, jag var på MAS idag och fick lite kräm som skall ha ihäl larven. Sen kommer den att ligga i min fot tills jag en dag bränns på någon form av bål.

Det röda märket är spår från vart larven har krypit. Som ni ser har den inte riktigt någon plan på vart den skall någonstans.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

************************************************************
*********************** **********************************************************
*************************OBS! CONTINUE READING ON THE NEXT TOPIC SEE MAPUTO THE RETURN, PART TWO, IN T...

Dag 62, 9 mars Tidigt iväg mot Swaziland. Efter ett tag nådde vi Mlilwane nationalpark. Vi tog en guidad tur. Landskapet var mycket vackert. Natten kom och vi såg en del djur, men inget roligare än gnuer och zebror. Lite senare åkte vi och tittade ...

Det tycks som om bloggen blev full. Därför delas den nu i en andra del. Den första delen finns nedanför denna. Även den är uppdaterad nu. Fler bilder från Viktoriafallet   Precis vid fallet   Bad i Zambezifloden Vilse i djungeln ...

Dag 1, 8:e januari Klockan 14:00 lämnade taxin mitt hem. Ricardo och Jennie plockades upp på vägen till Malmö Centralstation. En kort tågresa innan Kastrup. Mängden mätutrustning som vi hade med oss gjorde att vi fick betala för två stora extra ...